Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt isolerade; aldrig tillsammans i byar, utan alltid blott en familj, som
understundom består af flera tält och hushall. Om sommaren hafva de
tält af skinn; om vintern göra de sin boning större och gräfva ner sig i
jorden. Afven förrådshus felas dem icke; ty de måste under en
utomordentligt kort sommar samla så mycket torkadt gräs, som fordras för
att föda deras boskap under vintern.
Men denna är lika härdad som menniskorna. Sjunker temperaturen
ända till nära qvicksilfrets fryspunkt, så blifva visserligen korna flyttade
in till familjen: men hästarne stanna under alla förhållanden ute i det
fria, och de hafva dessutom en ordentlig pels, som de likt renen fälla
midt i sommaren, hvarefter genast nytt, starkt, tofvigt hår växer i
stället, som sätter dem i stånd att fördraga det frysande qvicksilfrets
temperatur utomhus. Derjerate äro de kraftiga och välfödda, ehuru de under
månadslånga resor endast erhålla gräs, som torkat på strå, och som de
sjelfva skrapa upp ur snön. De hålla mycket längre ut än våra hästar,
och äro ännu i 30:de året kraftiga och arbetsföra. De tillryggalägga
utan ansträngning springande en vägsträcka af 4 sv. mil, ankomma,
skummande af svett till ort och ställe, fä några höstrån att stärka sig
med, och förblifva under 40 graders kyla utan täcke stående utom hus.
Man bör icke tro, att Jakuten sjelf har det mycket bättre.
Resanden Wrangel tillbragte engång en natt midt i December vid 40 graders
köld under noll på en alldeles öppen, från intet håll skyddad hed.
Ja-kuterna, hans följeslagare, hade inga pelsar, utan blott sina
hvardagskläder. Då de skulle sofva, lade enhvar sig på sitt hästtäcke med träsadeln
till hufvudgärd, jackan drog han af och betäckte dermed skuldror och
rygg; främre delen af kroppen vände han mot den väl underhållna elden.
När han legat så en stund, tills han kände sig uppvärmd, så att
han var nära att råka i svettning, tillstoppade han näsa och öron med
små pelsstycken, betäckte ansigtet med jackärmarne, så att blott ett helt
litet hål blef öppet för att andas, och dermed var allt gjordt som
erfordrades för att uthärda den stränga kölden. Jakuten förfryser dervid lika
litet tåspetsarue, som någonting annat. Ja, det kan väl hända, att
jackan halkar af hans skuldror och han sålunda blifver liggande nästan
utan betäckning, att vidare elden slocknar och hans kropp betäckes med
rimfrost, som snart öfvergår i snö och slutligen i en isskorpa. Då han
nu vaknar, skakar han med händerna endast bort isbitarne, och är
beredd, att efter ett tarfligt mål åter anträda en resa af måhända 20 mil.
Boningarne bestå om sommaren endast af lätta, kägelformiga
hyddor, tält, som äro beklädda med björkbark eller skinn, på sätt vår
teckning på sid. 171 utvisar. Under det de draga omkring på stepperna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
