Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraft blefvo isstycken, höga som hus, kastade emot densamma och
ned-föllo derbredvid, söndermalna till stoft.
Då på sådant afstånd från ismuren fortfarande intet slut kunde
upptäckas, och densamma sträckte sig lika långt framför sjöfararne, som
bakom dem, beslöt man att lemna densamma, hviiket var så mycket
nödvändigare, som vinden, hvilken fört dem dit, lade sig, så att de blefvo helt
och hållet öfverlåtna åt hafsströmmen, som med stor kraft dref dem mot
muren. Det blef sålunda omöjligt för dem att göra någonting till
undvikande af de förskräckliga följder, som måste uppstå af att stöta på
muren, från hvilken de befunno sig på knappt tre geogr. mils afstånd;
en på nytt uppkommande sydostlig viud gjorde dock slut på deras
farhågor.
Huru härdade menniskor äro mot faror, visar sig af den
sysselsättning, som de förehade under vindstillan. De drefvo ned emot ismuren,
och närmade sig honom småningom på 3 eller 2 mils afstånd; de sågo
undergången nästan säkert framför sig; men de begagnade sig helt lugnt
af vindstillan för att insamla isstycken, som lades i vattentunnorna,
hvil-ka under sommarresan blifvit tömda och nu ånyo skulle fyllas genoin
upptinad is.
Då den sydöstliga vinden inträffade och de voro räddade från en
nästan säker undergång, fortsatte de helt lugnt sitt arbete och fartygets
förändrade riktning gjorde icke större intryck på dem, än återvändandet
från en promenad.
»Den 30 Januari», så berättar Ross, »hade vinden och sjögången
så tilltagit, att våra dåligt seglande fartyg icke mera genom lovering
kunde komma framåt. Jag ansåg det derföre bäst, att, sedan alla segel
blifvit tillsatta, göra ett långt slag åt nordost, för att under den motiga
vinden öfverfara en så stor sträcka af det obekanta hafvet som möjligt
och vid gynnsam väderlek åter företaga undersökning af isvallen på
det ställe, der vi lemnat honom. Himmelens utseende visade ett
myc–ket ostadigt tillstånd i atmosferen, under det ofta tjocka moln af snö
omgåfvo oss och dolde den omgifvande trakten för vjira ögon. Jag
ansåg det derföre rådligt att aflägsna mig längre från ismuren, på det att
icke en förändring i vinden skuile förvandla den till en mur i lä af det
allra farligaste slag. Det klara väder, som understundom aflöste
snöyran, gaf oss tillräckligt tillfälle att se vår väg, så att vi icke behöfde
frukta, att blindt rusa i faran. Yi foro förbi många stora isstycken,
tydligen lösryckta delar af muren eller af sönderfallna isberg, och det
föreföll oss ganska förvånande att vi på en färd af 160 mil längs
vallen, icke sett ett enda stycke, ehuru likväl många derifrån kunnat
af-skilja sig. Men någon eftertanka bragte oss snart till klarhet i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
