Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
per deras doft och derigenom blifver förderflig för en hvar, som
inandas dem; de påstå äfven att de personer, som dö genom densammas
inandande, ytterst hastigt öfvergå i fullkomlig förruttnelse, att deras
lemmar skilja sig från kroppen, falla af utaf sig sjelfva och blifva liggande
der bredvid, liksom de aldrig hade tillhört honom. De kalla denna
giftiga planta Khezra, och resanden Thevenot, som sorgfälligt genomforskade
Persien och Arabien, lemnade redan för mer än 200 år sedan en
afbildning af densamma och en beskrifning öfver dess inbillade egenskaper,
ty någon sanning tinnes icke deri. Men att döden i de stora öknarne
gör rika skördar, kan icke bestridas, ty man ser det af de otaliga
skeletter efter menniskor och djur, som der sätta hvarje resande i
förvåning, om han en gång vågar sig mer än 6 dagsresor in i öknen.
1 allmänhet kan man säga, att öknen betäckes rikligare med sand
i vester än i öster, och detta synes komma deraf att den lierrskande
vindriktningen är den östliga; passadvinden, som redan här visar sin
makt, går från Nilens högre belägna trakter alltid mot vester och
medförer stoft och sand, hvarför man också i denna trakt finner de största
och fruktbaraste oaserna; deremot blifva de vestliga mindre och fyllas
småningom med sand, men äfven här stanna icke sanden och stoftet qvar,
utan föras i liafvet, till följd hvaraf dess kuster här äro utomordentligt
flacka, och hamnarne, som fordom funnos i Marocco vid atlantiska
oceanen hafva småningom helt och hållet blifvit uppgrundade.
Om strömmar i öknen kan, efter livad vi nu sagt, icke blifva
någon fråga. Från Atlas nedströmma vid regntiden en mängd strida
bäckar, som förena sig i en flod, hvilken går till Atlantiska liafvet,
äfven-soin till en annan flod, som bildar en stor sjö vid Algiers och Tunis’
gräns, men dessa floder likasom denna sjö uttorka fullkomligt hvarje år.
Att man under sådana omständigheter, vid en så sorglig enfor*
mighet, en så våldsam hetta, så fullständig frånvaro af regn just icke kan
tala om landets produkter, fäller af sig sjelf. Deremot är icke på långt
när allt, som ligger på den sträcka, som gränsar närmast till den
tropiska zonen, öken, tvärtom är hela den norra kustremsan af Afrika, alltså
från Marocco till Egypten, utomordentligt fruktbar, ja det gafs en tid,
då de länder, som nu endast bebos af barbarer, egde feniciska och
romerska kolonialstäder i stort antal.
Der se vi t. ex. Egypten, som sannolikt i sin öfre del hade en väl
inrättad stat, då mellersta Egypten ännu var ett stort träsk och nedra
Egypten en hafsvik.
Nilgyttjan, som föres från berget såsom grumligt vatten och vid de
årligen återkommande öfversvämningarne afsättes på det träskartade
landet, höjde detta, utfyllde småningom hafsviken och alltefter som detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
