Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Persiens innevånare äro till största delen Muhamedaner, men bland
dem finnas äfven afkomlingar, qvarlefvor efter de äldsta innevånarne, som
tillbedja elden, Farserna, hvilka af Muhamedanerna benämnas Giaurer
d. v. s. otrogna.
Då Araberna medelst svärd sökte åt alla håll utbreda Guds dyrkan
under namn af Allah samt dervid icke skydde att verkställa rof,mord, brand,
afrättningar och alla möjliga rysligheter, komino de äfven till Persien,
för att omvända de infödda med dessa m Ida och kärleksfulla medel.
Men som de härjade med slagtande, blefvo icke många öfver att
omvända. De egentliga gamla innevånarne utrotades så när som på några
få flyktingar, och dessa samlade sig i två särskilda hopar icke blott i
de nordliga bergen utan äfven i de sydliga, som stöta intill Kaschmir.
Man tror, att numera icke mer än t>0,000 finnas, som anse vishetens
bok (Zend Avesta) såsom sin lagbok, hvilken skall leda sitt ursprung från
Zerdusht (Zoroaster), religionsstiftaren. De, som bo i närheten af
Kaspiska hafvet, ega der sin största helgedom i de naturliga eldkällorna, i
ut-strömningarne af brännbara gaser och den naturliga naphtan, som der i
stor mängd framqväller ur jorden.
Elden är icke den Gud, som de tillbedja, utan det är Gudomens
symbol; den framställer den fullkomliga renheten, och derföre anses det
också af dem för den största förbrytelse att förorena denna eld. Prester
äro tillsatte att vakta den heliga elden och äro förpligtade att
underhålla densamma, likasom detta åliggande fordom i Rom tillhörde
Vesta-lerna. Den prest, som låter elden utdö, blir svårt straffad, men den,
som söker upplifva den eld, som är nära att slockna, genom att blåsa
på densamma, är utan försköning hemfallen till döden. Den förra
förseelsen är en försumlighet, den sednare eller föroreningen bedömmes
såsom en svår förbrytelse.
Man säger att Parserna utmärka sig för redlighet, rena seder och
stor flit; att de äro mycket fredliga, gästfria och mera godmodiga än
deras grannar; dock blifva de på ett smädefullt sätt hånade af de
angränsande Ryssarne, som isynnerhet finna en stor skadeglädje uti att förorena
den heliga elden, och sker det icke på något annat sätt, så orena de
den åtminstone sålunda att de begagna denna eld, denna naturliga
gas-källa, till tekniska ändamål i det de medelst densamma bränna sitt
tegel och sina lerkärl samt koka sin mat.
Parserna sysselsätta sig företrädesvis med åkerbruk och trädskötsel
och skola härutinnan hafva kommit ganska långt. Deras land är
visserligen i afseende på bevattningen mera gynnsamt beläget, än den åt
söder vettande sluttningen af denna bergskedja, men de förstå dessutom
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
