Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan äfven begrepp, hvarigenom det naturligtvis blifver ännu svårare att
bestämma deras betydelse.
Deras religion plägar benämnas Lamaism, hvilket namn likväl
endast härleder sig derifrin att deras öfversteprest heter Lama.
Religionen är-den egentliga Buddhaismen, som här blifvit bibehållen i all sin
egendomliga form och prakt, och förhåller sig till den i Indien
förekommande Buddhaismen ungefär så, som katolicismen eller den ortodoxa
grekiska kyrkan till den enkla protestantiska trosläran. Det är också
temligen otvifvelaktigt, att den tibetanska religionen leder sitt ursprung
frän Indien, eftersom hela den tibetanska litteraturen icke består af
originaler, utan endast af öfversättningar, som äro lånade från Sanskrit
eller något annat indiskt sprak. Nagon profan litteratur finnes der icke.
Buddhaläran antager en gud, som bor på jorden; i Tibet kallas
denna gud Xaca och hans uppträdande i menniskoskepnad kallas Lama
eller rättare, då alla prester egentligen benämnas Lama, heter han
Of-verste-Lama, Dalai-Laina.
Xaca delas vanligen i tvenne olika gudomliga personligheter,
huf-vudpersonen bebor Da/ut-Lama, den andra personen Bogdo-Lanw, som
äfven kallas Tischu-Lama.
Fordom stodo bada dessa gudahälfter ofta i strid med hvarandra,
men sedan ungefärligen ett arhundrade har denna strid blifvit så afgjord,
att de båda Lamas bo i fred bredvid hvarandra och herrska öfver sina
nästan helt och hållet skiljda riken, utan att någonsin räka i någon
oenighet sinsemellan.
Guden i Lama utnämner vanligen i rättan tid den person, till
hvilken han, sedan han lemnat den menniskohamu, hvari han för
tillfället ämnar att öfvergå, på det att denna öfvergång må kunna ske
omedelbart, dä den menniska, i hvilken han nu vistas, aflider. Skulle en
sådan bestämmelse händelsevis icke vara vidtagen, har Xaca, guden i
Lama, förgätit att ombesörja en efterträdare (äfven en gud kan
således besitta menskliga svagheter), så välja de närmaste öfverstepresterna
ett barn, som skall i sig upptaga guden. Huru de kunna utfinna att
det eller det barnet är det som bör utköras, har ända hittills förblifvit
en hemlighet; det är likväl sällsynt att ett sådant fäll inträffar, utan
vanligen bestämmer Lama sjelf hvilken, som skall efterträda honom och,
underbart nog, är det icke den värdigaste, den äldste af presterna, som
han utser, utan en helt ung person, ofta en sådan som ännu icke
trampat ut barnskorna, men som dock egnat sig at presteståndet. Från den
stund då valet skett, betraktas den utkorade med nästan lika stor
vördnad, som Lama sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
