- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
331

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ne; ännu talrikare äro de i parkstil anlagda trädgårdarne, som tillhöra
de förnäma och för dem troligen utgöra ett lefnadsbehof, emedan de
endast för vigtiga angelägenheters skull lemna hemmet samt annars vanligen
tillbringa hela sin tid i skötet af sina familjer, utan att ett enda
ögonblick lemna jsitt hus och trädgård. Då det är alldeles nödvändigt att
för någon angelägenhet lemna hemmet, låta de bära sig och äro alltid
omgifna af en talrik tjenstefolkspersonal.

»Då kejsaren lemnar sitt palats, måste gatorna fullständigt
utrymmas; hvar och en innesluter sig i sitt hus; i staden måste herrska graf
-vens tystnad; de som äro berättigade att qvarblifva på gatorna, de
em-betsmän, som skola upprätthålla ordningen måste ligga på knä med
pannan tryckt mot jorden; den ringaste förändring af denna ställning
medför genast döden. För öfrigt har folket föga obehag af sitt öfverliufvud,
ty han lemnar högst fyra eller fem gånger om året sina trädgårdar och
palatser, för att tillbedja sina förfäders bilder, som äro upphängda i ett
tempel. Etiketten omgifver Taicun med ganska trånga skrankor; hela
hans lif är så regleradt, att han småningom betraktas mera såsom en
halfgud än som en menniska, han står osynlig och alltför höjd öfver
jordlifvet, för att befatta sig med denna verldens angelägenheter;
följden är ock att i sjelfva verket regerar Gotairo, premierministern, med
ett ministerråd.

»Morgonen efter vårt inträde i Jeddo gingo några af oss ut, för
att om möjligt bese staden kring kejsarens palats; detta var också
ganska lätt att utföra, emedan vi alltjemt endast behöfde följa en motsatt
riktning mot den, i hvilken våra japanesiska ledsagare ville föra oss.
Sålunda lyckades vi att passera tvenne väldiga förskansningar af
vallar och grafvar, i hvilka sednare en ganska stark vattenström flöt fram.
Stränderna voro väl underhållna och till en del besatta med präktiga
blommor, hvilkas grenar likt häng-askens räckte ända ned till marken.
Ofverallt Spatserade utomordentligt vackra, bländande hvita tranor
omkring, och för hvart hundrade steg såg man en liten allra som nättaste
lackerade skyllerkur, i hvilken japanesiska soldater, hvar och en med
2:ne sablar vid sidan, sutto ihopkrupna på hälarne. Ensligheten och
tystnaden på dessa gator, som förde till det kejserliga’ palatset, blef då
och då afbruten genom en Daimios eller japanesisk prins’ tåg, som
be-gaf sig på audiens hos kejsaren. Framför livar och en gingo omkring
tjugo karlar, alla beväpnade med tvenne sablar; derefter kom prinsen
sjelf i en väldig stor lackerad hatt, som skiftade i alla möjliga färger, och
ridande pa en häst, utstyrd med den praktfullaste mundering och
öfver-höljd med allehanda brokiga prydnader. Att rida tillåtes icke en och
livar, utan är en företrädesrätt, som ensamt tillkommer prinsarne af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free