- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
351

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke är alldeles sji ombytlig eller bryr sig om att draga från norr till
söder och från söder till norr.

Dessa steppers äfvensom det norra Asiens jordmån är för öfrigt icke
oförmånlig. I Siberien, der de små fläckarne odlad mark visa sig
omkring de på långa afstand från hvarandra anlagda byarna och städerna,
finner man att våra fältfrukter kunna odlas; de uppnå der fullkomlig
mognad, ja behöfva icke en gång någon särdeles omsorgsfull vård,
emedan jordmånen nästan är, om man så får kalla den, jungfrulig, d. v. s.
utomordentligt litet arbetad. Så snart man afvunnit jorden en eller två
skördar, så bär densamma rika sådana, till och med om den endast en
gång blifvit omvänd utan att hafva mottagit gödning, och då det icke
är någon brist på jord, plägar den ryske eller snarare den siberiske
landtmannen nöja sig med en half qvadratmil, hvaraf han årligen besår.
och skördar ett dussin öresland, men följande året upptager han ett
nytt fält med hackor och spade, utan att vidare bekymra sig om det
förut begagnade. För öfrigt äro de som drifva åkerbruk i allmänhet
ganska få; den långt större mängden af innevånare idka jagt, fiske och
boskapsskötsel, hvartiil den bergiga beskaffenheten hos landet, flodnätet,
hafskusterna och slutligen rikedomen på skogar hänvisar dem.

Den östligaste delen af den siberiska bergskedjan är Kamschatka;
den är endast medelmåttigt hög, bildar fa kedjor, mestadels blott
grupper och är rik på vulkaner, såväl slocknade som ännu verksamma,
hvil-ka på der begagnade språk kallas heta berg. De mest betydande äro
Tabalschinsk, som 1739 utkastade en eldboll; Kamschatka, som nästan
beständigt röker och glöder och ofta jemte sina angränsande berg
utspyr eld; Wibit-Schiskaja och några-andra. Bergen på Kunlima äro
tydligen en fortsättning af det Kamschatdaliska berget och har
sannolikt blifvit afskildt derifrån genom en jordkatastrof. Afven här finnes
det vulkaner, såsom Pik SorytSfchev, Pik Torpoi m. fl.

Till denna Kamschatkas bergsrygg sluter sig Stannowoi Jablonnoi;
den är nästan alldeles icke bekant, man vet endast att den, utgrenande
sig vidtomkring, följer 50 graders bredd på en längd af ungefärligen
200 mil, att den i närheten af hafvet vänder sig mot norden och
utsänder en gren mot Kamschatka. Den östligaste delen löper längs
Australiska oceanens kust norrut och sjunker i trakten af Behringssund
ner i hafvet. En annan gren gar parallelt med Lena norrut, dess
öf-rige många förgreningar äro alltför litet undersökta, för att man skall
kunna säga någonting bestämdt om desamma.

Ett annat från det nyss nämnda fullkomligt afskiljdt berg är det
Sajanska, som gar från öfra Jenisejsk ända till Selengafloden. Det
innehåller porfyr, granit, skiffer, vidare en mängd sandsten, lera och mer-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free