Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de lägre sumpiga och varmare trakterna en verklig landsplåga. I husen
brukar man skydda sig mot dem medelst rökningar med rutten kodynga,
hvars lukt insekterna icke lära kunna fördraga och enligt vår åsigt böra
väl äfven menniskorna hafva svårt att trifvas i en sådan parfym. Då
man vistas ute har man deremot icke något annat medel att skydda
sig mot dessa plågoandar än att begagna bimasker, som likväl framför
ansigtet icke hafva ett flätverk af messingstråd utan af tagel.
Anda till 60 graden och något derutöfver vexa alla våra fältfrukter ;
i södra delarne odlar man pa kalljord såväl vattenmeloner som andra
melonsorter, och der vexer till och med ett så kostligt vin, att det med
fullt skäl kan jemföras med det bästa ungerska. Detta allt visar den
stora skilnad i temperaturförhållandena som råder i detta land under de
olika årstiderna.
Djurriket är, såsom man väl kan inse, i detta oerhördt vidsträckta
land på mångfaldigt sätt representeradt. De menniskorna beledsagande
husdjuren äro öfverallt desamma, hästar, nötkreatur och får. Svin och
hundar förekomma af åtskilliga slag och varieteter, i norden ser man
dessutom renen, i södern kamelen sälla sig till husdjuren.
Ibland de vilda djuren i Sydrysslands bergstrakter förtjena i
synnerhet vårt fårslägtes stamfader att betraktas (se föregående sid.) Djuret
har ungefär dofhjortens storlek och smärta byggnad, samt ett icke just
särdeles långt hår, som om vintern är ljusgrått, om sommaren
rostfär-gadt; på’ ryggen synes dock både sommar och vinter en rostfärgad
strimma. Endast hanen har horn, som äro långa och starka och två gånger
krökta. Honan har blott ett rudiment till horn, som nästan aldrig
utbildas. Argali vistas om vintern på bergen, men om sommaren i
dalarne, som visserligen kan synas besynnerligt, men förklaras deraf att
stormarne vintertiden sopa bort snön från bergen hvarföre djuret
delfinner siu föda, hvilket icke är fallet på slätterna. Dessa vilda får. äro
lifliga, ovanligt kraftiga och smidiga, de hoppa under de djerfvaste språng
från klippa till klippa. Tackan föder lam två ganger om året och icke
sällan tvillingar, man kan i anledning häraf förmoda att djuren starkt
föröka sig, men emedan köttet och fettet ega ett högt vävde, förföljas de
ifrigt af jägarne.
Af öfriga fyrfotadjur förekomma den svarta björnen, vargar, räfvar,
soblar, mardar, hermeliner, lodjur, filfrasen, hillern och fjällkatten, idel
rofdjur, som ganska beqvämt kunna utbreda sig, emedan landet är så
föga bebodt. Djur, som Iefva af vextrikets alster, äro murmeldjur, vilda
svin, harar, svarta såväl som grå och strimmiga ekorrar; vidare talrika
arter af hjortslägtet från renen och elgen ända till hjorten och
rådjuret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
