Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De båda nämnda störslagen blifva öfver .två famnar långa,
äggstocken. väger ofta två centner och derutöfver; hannens mjölke har ungefär
samma vigt. Man har fångat störar, som varit 24 fot långa och vägt
1200 skålpund; båda fiskslagen hafva en ytterst sträf med otaliga små
spetsar besatt hud, och utanpå denna ett formligt pansar af fem rader
bensköldar, som äro stora som en hand och i midten tumshöga och
spetsiga, så att ingen kula och intet spjut, som träffar en sådan sköld, kan
skada fisken, men huden, som ligger emellan dessa fjell, om också hård,
kan dock lätt genomborras. Fångsten af denna fisk utgör en vigtig
näringsgren för den del af befolkningen, som är bosatt vid floderna.
Dessa fiskars rom utgör en vigtig handelsartikel; den saltas och
säljes öfver hela Ryssland. Flera hundrade vagnar, hvarje lastad med
2 å 3 tunnor af denna dyrbara exportvara, anlända i stora karavaner
från den ena orten till den andra. I Ryssland är kaviaren tem ligen
billig, men ju längre den kommer fran de trakter der den erhålles, desto
dyrare blir han. Under det att 1 pud (38 Sv. skålp.) i Tobolsk kostar
en Rubel och i Moskwa två, betalar man i Berlin ett skålpund nästan
dubbelt så högt som ett pud i Tobolsk, och i Paris och London är
naturligtvis kaviaren ännu dyrare.
Stepperna förskaffa näring åt en tredje klass af menniskor,
nemli-gen Nomaderna. Wolgas hela nedra lopp, området emellan Uralberget
och de stora i söder belägna sjöarne å ena sidan och Altaiberget å den
andra har ingen skog, intet åkerbruk, ja till och med dricksvatten
saknas, och dock hafva dessa stepper sedan årtusenden varit bebodda af
menniskor, och boskapshjordar hafva betat der liksom de göra det ännu i
dag. Man frågar med skäl, huru detta kan vara möjligt, då tvenne
huf-vudvilkor för lifvets uppehälle saknas?
Naturforskaren gifver härpå följande svar: Dessa stepper äro, trots
sanden och saltsjöarne, dock rika på vexter, hvilkas rötter gå nog djupt
ned för att nära sig af det djupare jordlagrets fuktighet. Dessa vexter
utgöra boskapens näring och boskapen åter menniskornas. Saltet förökar
det magra gräsets näringskraft, och om vintertiden lemna sandkullarne
djuren ett skydd emot oväder och snöstormar, som icke är att förakta. I
de mellan kullarne liggande dälderna kan man nästan alltid vid
gräf-ning påträffa vatten, och dessa underjordiska vattenbehållare äro sedan
årtusenden kända, ehuru deras antal i nyare tider blifvit betydligt
för-ökadt. Då man behötver vatten gräfver man i marken en fördjupning
med platt botten samt fortsätter gräfningen ända tilldess det framsilande
vattnet sätter hinder derför. En sådan brunn har icke sällan en
vattenyta af tjugu, trettio och flera qvadratfamnar, och utgräfningen på
sidorna om denna brunn icke sällan en tio gånger större yta. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
