Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett nytt bud kommit från furstinnan, som ännu engång önskade att få
se bilderna, emedan furstinnans moder äfven ville se prof på
målarens konst. Hans beredvillighet i detta afseende blef också
rikligen belönad med en flaska bränvin tillredt af stomjölk, dock blef han
uttryckligen tillsagd, att han efter njutningen af den kostliga drycken
skulle återställa läderflaskan till furstinnan. Målaren hade gerna börjat
att genast föreviga några personer med sin pensel, men ceremonimästaren
eller ministern eller livad han eljest må heta förklarade detta vara
ogörligt, emedan det icke öfverensstämde med etiketten att måla en
undersåte förrän furstinnan och de andra förnäma personerna voro afmålade,
men derefter mötte detta, ifall det annars blefve tillåtet, ingen svårighet,
och han kunde då få måla alla, från den förste till den siste. Detta
skulle åtminstone blifva ett ganska vidlyftigt arbete, ty efter furstinnans
och måhända furstens porträtt skulle sedan komma i ordningen Lamas,
hela presterskapets, derpå ministerns med hela sitt råd, adelns och
slutligen folkets, måhända utgörande 100,000 personer; och porträttmålaren
skulle således hafva fått utveckla en särdeles flit. Men han tycktes icke
i fullt mått uppskatta denna ära, ty han utkastade en plan att ställa
furstinnan i förgrunden på en tafla, hvilken framställde henne såsom
an-förarinna för sitt vandrande folk; hela den öfriga horden, med undantag
af några hufvudpersoner, som hörde till staffaget, skulle fylla
bakgrunden och förlora sig i dimman. Den som icke fann sitt porträtt på taflan
skulle genom målaren erhålla den upplysning, att han för tillfället ännu
befunne sig alltför långt i fjerran för att ännu blifva sedd; men att
han, så snart hela horden framryckte till bakgrunden, der skulle finna
sin bild.
Då det ännu icke var att tänka på något verkligt arbete, ordnade
Kiesewetter sin målarattiralj och sina taflor och afvaktade det resultat
som ilbuden skulle medföra. Följande dag återkommo dessa, öfverliöljda
med dam, på de af svett drypande hästarne. Dem följde en karavan;
en man i kaftan, besatt med silfvergaloner, förde en kamel vid tygeln,
som bar ett stort bylte med rödmålade stänger, filttäcken af kamelhår,
rep, tältpinnar och andra för uppsättande af tält nödiga ting.
Karavanen beledsagades af en tvåhjulig kärra, betäckt med husgeråd, en
jern-kittel, en trefot och några träkärl; kärran kördes af en karl som förde
ett får med sig.
Karavanen intog den plats som låg mellan afgudatemplet och
furstens boning. Inom få minuter såg målaren ett stort präktigt tält
uppföras; ministern meddelade honom underrättelse, att fursten bifallit hans
ansökan och för den tid, som han skulle uppehålla sig der, bestämt för
honom ett eget hushåll; två tjenare och en tolk skulle uteslutande egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
