Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gossar, som äfven i den högsta diskant frambringa endast en enda ton.
Afven de blefvo utmattade, och slutligen försvagades chören allt mer
och mer, tilldess blott en enda tenor med bakåt böjdt hufvud, rynkade
ögonbryn och många veck i pannan fortsatte sången eller snarare
pipandet, så gällande och skärande voro hans toner.
Då man hunnit så långt, uppstod ett allmänt mummel; samtlige
presterna hade tagit sina radband i handen, hvilka bestå utaf 108
kulor, genom hvilka de kunna iakttaga antalet gånger, som de låtit sin
heligaste bön komma till den store gudens öron; denna bön lyder
sålunda: »oii ma ni pad nia cliom.» Hvad den betyder, vet ingen, det
kunde ingen Kalmuckisk prest förklara; måhända har dessa stafvelsers
sammansättning sin grund deri, att man vid deras utropande efter
hvarandra måste röra läpparne på det mest i ögonen fallande sätt.
Läppar-nes rörelse är just bönen, lika mycket hvilka ljud man dervid utstöter.
Trehundratjugofyra gånger blefvo dessa stafvelser uttalade; tre
gånger löpte rosenkransen från början till slut genom presternas händer,
men då tycktes de äfven behöfva någonting styrkande, och det kom
också, i form af ett fat med kumiss, d. v. s. gäst stomjölk, buret af två
karlar.
Ibland Kalmuckerna är det sed att en hvar bär på sig en flat
tallrik eller ett fat, vanligen i barmen, understundom inlindadt i ett kläde,
som hänger vid gördeln; och med denna tallrik är han färdig att genast
deltaga i hvarje måltid, som möjligen kan erbjudas honom; utan
densamma skulle han blifva utan måltider, ty hvarje Kalmuck har blott
en, det finnes ingen till öfverlopps. Presterna framtogo följaktligen alla
sina tallrikar och anlitade flitigt Kumissen, hvilket var så mycket
naturligare, som de treliundratjugufyra gånger rabblat igenom den nämnda
bönen, och alltså kunde med skäl känna sig torra i halsen.
Då fatet var tomt, blefvo skålarne rengjorda, d. v. s. man slickade
dem helt enkelt med tungan; eller ock for man öfver dem med
tum-marne och afslickade derefter dessa. Då detta var gjordt, började man
åter mumla och bedja, tilldess middagstiden kom, och då inbars ett stort
fat med köttsoppa och finskuret fårkött.
Afven nu begagnades tallrikarne för att ösa och dricka soppan, men
köttet togs helt enkelt med fingrarne och fördes till munnen; sedan den
ene efter den andre blifvit mätt, afslickade man tallrikar och fingrar
och började derpå åter bönen; så fortgick det ända till aftonen, då den
ofta omtalade tésoppan serverades.
Sedan man kastat fårfett, kryddadt med salt, i mjölken, och
förtärt de bittra tébladen, var den stora vårfesten ändad och man skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
