Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bergstrakten, hvaraf anblicken är så mycket mera angenäm, som
Kaspiska hafvets stränder hafva ett något tröstlöst och öde utseende,
stormar uppröra beständigt hafvet, moln betäcka himmelen, det svåra
klimatet och de sumpiga bituminösa utdunstningarne framkalla febrar,
hvari-genom Baku är att betrakta såsom en fullkomlig förvisningsort, så
mycket dystrare, som man der icke får se några vexter, några vilda djur,
några fåglar, intet af allt det, som uppväcker tankan på lifvet i
naturen. Man känner att den mark, som man trampar, är undergräfd, att
elden rasar derunder och att man hvarje ögonblick har att befara att
en jordbäfning skall öppna afgrundsgapen och uppsluka de resande.
Förmodligen måste Baku erhålla en viss säkerhet just genom de
naturliga ventiler, hvilka beständigt stå i låga och hvilka bereda utlopp
för den påträngande ångan; men någon ovilkorlig säkerhet är der icke
att vänta, ty nära derintill ligger en väldig, omfångsrik byggnad, som
blifvit offer för en jordbäfning och försjunkit i hafvet, så att endast
torn-spetsarne sticka upp ur hafvets yta. Ännu ett annat bevis ser man i
en sandbank, fordom en bebodd halfö, som genom en stenlagd väg
(efter hvilken man ännu ser tydliga spår) var förbunden med staden; denna
fordom bebyggda yta öfverspolas nu af hafvet och husen äro af vågorna
ryckta derifrån. Det lider icke något tvifvel, att ju en vulkanisk kraft
har åstadkommit denna förstörelse.
Helt annorlunda visa sig dessa fenomener, då man närmar sig
berget. Ofverallt är marken klufven och ituremnad af jordbäfningar. De
berg, som efter hvarandra dyka upp för den resandes blickar, hafva alla
ett tröstlöst utseende, som på det tydligaste erinrar om de
föreställningar, som man gör sig om chaos. Om någon medlem af djurverlden
skulle förirra sig hit, så är det en skorpion eller en giftig spindel af
tarantelslägtet, hvars bett är dödande. Här och der ser man väl några
gröna fläckar, som häntyda på vextlighet, men närmar man sig
desamma, så finner man att det är den pontinska absinthen, en giftig
mal-örtsplanta, hvilken skulle döda de djur, som vågade äta deraf. Man aktar
sig derföre att på de ställen, der posthästar skola ombytas, öfverlemna
dessa åt sig sjelfva; de bindas och erhålla foder, ehuru denna farhåga
synes alldeles öfverflödig, emedan djuren i fritt tillstånd aldrig äta de
plantor, som äro för dem skadliga, utan detta sker endast om de i stallet
förses med slaget grönfoder.
Från höjden kastar man ännu en sista blick på Baku och
Kaspiska hafvet och varseblifver då att Atesch-Gahs, Guebertemplets lågor,
intaga ett vida större rum, än man i början skulle hafva trott. Det
kommer sig deraf, att de gaslågor, som der kunna frambringas i så stor
mängd man behagar, begagnas till kalk- och tegelbränneri. Man ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
