Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig understöd för dem i de infödda furstarne (som äro lika afskyvärda
tyranner, som de herrar de tjena), eller ock i lika så grymma och
fanatiska prester som Turkarnes. En evig strid mellan den grekiska
kyrkan och muhamedanismen låter icke folket erhålla någon ro och har
ännu icke i någon mån bidragit till dessa nästan alldeles råa folks
civilisation, hvilkas ytterligt låga ståndpunkt i detta afseende ger sig
tillkänna just genom det sätt, hvarpå de behandla qvinnan, i det denna
såsom en underordnad varelse öfverallt, till och med i furstarnes huts,
förrätta tjenstehjons åligganden* Den serbiska furstens vid honom på
ett kristligt sätt vigda gemål äter icke med sin herre och man vid samma
bord, utan står bakom och betjenar honom, och först då han lemnar
taffeln, vågar hon mätta sig af qvarlefvorna.
Hela området mellan Donau och Archipelagen, Macedonien och
Grekland, som nu är deladt mellan flera herrar, har ganska mycket
gemensamt, synnerligast i de skrikande kontraster, som möta resande
öfverallt. Bergsinnevånarnes, dels Turkar, dels Greker, tysta inrotade hat,
som oafbrutet utbryter i de mest rasande utrotningskrig, faller
främlingen genast i ögonen, hvarthelst han än vänder sina ögon. Lemnar han
bergen för att gå åt södern, ser han åter den lurande, falske Greken
inbegripen i tvist med den honom föraktande och såsom oren afskyende
Turken.
»Turkarne hafva slagit läger i Europa», säger Chateaubriand om
dem, och i sanning är intet uttryck sannare är detta, ty han målar
dermed fullkomligt den sorglöshet, med hvilken folket ser allt omkring
dem förfalla på det landområde, hvars innehafvare de för tillfället äro.
Ruinerna förefalla främlingen till [en början pittoreska; men
derefter känner han sig rörd öfver detta förfall, och han erinrar sig den
förgångna storhet hvarom dessa ruiner vittna; slutligen känner han sig
otåligt stämd och illa till mods och han frågar sig sjelf, hvarföre det
måste vara på detta sätt, hvarföre man låter dessa barbarer, som ännu
icke hafva lärt någonting annat af den vesterländska civilisationen än
att exercera efter trumman, förblifva i ostörd besittning af detta sköna
land.
Hvarföre? Det är historien om Robinsons hund, som icke ät, då
han ej kände någon hunger, men som dock icke kunde tåla att se
andra hundar, som voro hungriga, äta.
Rof och mord spela i hela Grekland från Donau ända till
Darda-nellerna och från Adriatiska ända till Svarta hafvet en stor roll och det
tyckes som om detta vore innevånarnes icke allenast älsklings-, utan
äfven hufvudsysselsättning. Tsetti, Montenegros hufvudstad, ett litet
näste anlagdt i förm af ett T, dock icke det ringaste regelmessigt bygdt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
