Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Korge. växtlighet, björnjagt. 441
•
än sjöröfvaro, ocli det vore derföre mycket att beklaga om Norrmännen
trädt i deras fotspår; men detta är dock icke fallet. Man reser mellan
deras klippor, fjordar och skär likasa säkert, som man i det civiliserade
Tyskland skulle resa på en flod; man besöker deras berg så långt
vä-garne medgifva, man besöker äfven bergets obanade delar med lika stor
trygghet, som man trampar en liten tysk stads gator, och om den
ensamme vandraren bakom sig varseblifver en man, som skyndar efter
honom, så behöfver han icke frukta att blifva utsatt för någon olycka.
Antingen vill den, som söker hinna honom, resa i hans sällskap, eller
också återlemnar han honom hans plånbok eller hans penningpung, som han
glömt i sitt sista nattqvarter, och säkerligen skall han icke sakna
någonting deri, ty folket är lika ärligt som tappert,
Norge erbjuder på sina höjder till en viss bredd det präktigaste
skeppsvirke; längre norrut blifva träden på ett egendomligt sätt
krokiga, de lemna da visserligen icke mera så långa och raka stammar,
men deremot en annan värdefull produkt, det s. k. krumtimret, som är
af stort värde såsom spant i fartyg, emedan det icke brytes så lätt, som
virke, hvilket vuxit rakt och erhållit sin krökning medelst sågen.
På höjderna tinnes ett ytterst rikligt och närande foder för den
tem-ligen talrika boskapen. Närmare hafvet begagnas hvarje fläck jord till
trädgård eller sädesfält, dock är det aldrig tillräckligt spannmål för
landets behof, utan en riklig tillförsel sker antingen från Sverige eller
andra dermed välsignade länder.
En del af djurbefolkningen känna vi redan: högt i norden bor
renen, som der utgör landtmannens rikedom; längre i söder äro
nötkreatur och får den vanliga boskapen. Hästarne äro små och fula, men af
en sällsynt vighet och stor uthållighet. Bland rofdjuren äro lodjuret ocli
filfrasen de mest fruktade; björnen är alltför klumpig för att
synnerligen kunna skrämma landtmannen; trots sin öfvervägande stora styrka
angripes han dock och besegras vanligen af en enda man. Proceduren
vid denna kamp är ganska enkel och naturlig. Så snart en tøorn blifvit
sedd, uppsöker egaren till jagten eller den mark, den skog, der man sett
honom, djurets spår, omgifver sin venstra arm med seg björkbark,
tagen från stammens nedre del, hvarest den har en ovanlig tjocklek och
motstår björnens bett, ja genom sin skroflighet smärtsamt sårar köttet i
gommen ocli tungan.
Denna tumstjocka bark lägges omkring armen och fästes med en
mängd ombundna remmar. Handen är icke sällan fri, dock alltid
indragen inom barken, detta pansar sträcker sig dock icke längre än till
armbågen. Nu söker jägaren upp björnen; när han får se honom, retar
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
