Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiga palatser, men den stadsdelen, der handel och näringar idkas, är
trång, smutsig och högst oansenlig. Den leder icke sitt ursprung från
gamla tider, ty den har uppstått icke allenast långt efter det Amerika
upptäcktes, utan till och med först långt efter, sedan man funnit vägen
öf-ver Cordillererna och den nedanföre deras fot vidt utsträckta öknen.
Staden är nästan uteslutande bebodd af Spaniorer; andra europeiska
resande hafva väl besökt den, men blott ytterst få, som icke voro af
spansk härkomst, hafva slagit sig ned der, och dessa få äro Tyskar.
Kusterna i vestra Sydamerika utgöras af dystra, svarta eller bruna
klippmassor, med högst torftig vegetation, samt resa sig trappvis den ena
bakom och öfver den andra; först när man öfverstigit de närmaste
bergs-ryggarne, kommer man till trakter, som äro emottagliga för odling,
hvar-före äfven en spansk befolkning nedsatt sig här; visserligen är detta folk
icke så idogt, utan mera begifvet på nöjen, men det är gjädtigt och
um-gängsamt, samt ytterst förekommande emot resande. De äro mycket
gästfria, damerna isynnerhet äro lifliga, språksamma, förtjusande, det
behöfs icke mycket för att blifva bekant med dem och man blifver
alltid såsom främling mycket väl emottagen. Dessa menniskor föra ett
sorgfritt lif, och injagade icke bergsfolken då och då någon skräck hos
dem, så skulle i afseende å lugn och vällefnad samt lifvets alla öfriga
behag svårligen någon lyckligare befolkning finnas på hela jorden.
I dessa högländer, uti ett klimat, der en evig vår är rådande,
under en ständigt klar himmel, hvarken besvärade af en brännande sol,
som här betydligt mildras i sin verkan genom ortens höga läge öfver
hafvet, eller plågade af vinterns vedervärdigheter, känna de icke till
något af de obehag, hvaraf, såsom vi veta, nästan alla menniskor på jorden
till större eller mindre grad äro hemsökta.
En i ögonen fallande motsats till dessa lyckliga förhållanden finner
man, då man besöker innebyggarne på Amerikas sydligaste spets.
För upptäckten af nya verldens sydligaste del samt att man nu,
resande från öster till vester, verkligen kan uppnå Indien, har man att tacka
Ferdinand Magelhaens’ försök att finna en sydlig väg omkring Amerika.
Denna beryktade sjöfarare kom derunder till det så egendomligt
intrasslade sund, som ännu i dag bär hans namn. Ett sterilt land med svarta
klippor utbreder sig här för den resandes blickar; under tre fjerdedelar
af året betäcker snön om icke marken, så åtminstone höjderna. Man
misstager sig, om man tror, att detta land ligger inom polarzonen och att
det har sådana dystra och förfärligt långa nätter och lika så obehagligt
långa dagar, som vi lärt känna i första afdelningen af denna bok. Den
sydligaste delen af Sydamerika är icke belägen längre från æqvatorn än
Berlin, vi finna der lika långa dagar och nätter som vid Östersjöns kust,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
