Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låta dörrar och fönster, kistor och lådor stå öppna och man kunde vara
borta från boningen så länge man önskade, utan att behöfva frukta, det
en inföding skulle bortstjäla någonting.
Sedan missionsstation erna äfven erhöllo nationalunderstöd, tilltogo
de utomordentligt hastigt. Trettio mil söderut vid Themsenbay och vid
en insjö i den nordliga ön uppstodo redan 1834 fem engelska stationer,
under det att metodisterna på nordvestra sidan sedan 1826 småningom
inrättade öfver tio sådana. De södra statiouerna upplöstes visserligen
1837 genom ett krig, som förnyade alla gamla skräckscener, så att t.
ex. somliga under en stor nöd bytte bort sina barn med andra, för att
slagtas, på det man icke skulle nödgas äta sin egen afkomma; men
stationerna blefvo snart åter iståndsatta sedan biskop Marsden vid sitt
7:de besök på ön lyckats efter ihärdiga ansträngningar återställa
freden. En himmelsk fröjd var det för denna man, att just här kort före
sin död, som inträffade den 12 Mars 1837 i det 73:e lefnadsåret, få se
de välsignelserika frukterna af sina sträfvanden och ur sitt djupt rörda
hjerta uttala sin sista afskedshelsning till församlingen.» (Engelsk
mis-sionsberättelse.)
Detta lands urinnevånare synas tillhöra den kaukasiska racen;
benbyggnaden och isynnerhet hufvudskålens skapnad är alldeles sådan som
man finner den hos de ädlaste europeiska folk; ansigtsdragen, isynnerhet
männens, äro utomordentligt sköna och högst regelbundna; ögonen fulla
af eld, munnen besatt med präktiga tänder, som äro ganska jemna och
bibehålla sig långt in i sena ålderdomen; hudfärgen är gulbrun, men
icke en gång så mörk som de i södra Frankrike boende Fransmännens
och på långt när icke så mörk som Italienarnes och Spaniorernas;
håret är nästan alltid svart, understundom dock kastanjebrunt.
Naturforskaren Dieffenbach såg en qvinna med hvitt skinn, mycket blondt hår
och blåa ögon; han förklarar henne visserligen för en Albino, men det
är mycket sannolikare, att det var en afkomling af en hvit, måhända
af en blond Engelsman, ty det är ej nödvändigt att afkomlingar af
brunetta och blonda personer, liksom de efter hvita och Negrer, hafva en
blandad färg, utan deras färg kan vara helt och hållet lika en af de
båda föräldrarnes och icke ega något som påminner om den andra. En
albino har dessutom icke blondt hår utan hvitt, hans ögon äro icke blå,
utan röda, likt den hvita kaninens eller hvita dufvors.
Ansigtsuttrycket förråder ingen vildhet, tvärtom finner man deri
lugn, afmätthet och stor sjelfbeherrskning. Emot fysisk smärta visa de
sig känslolösa, hvilket för öfrigt är alldeles nödvändigt för mannen,
emedan den minsta yttring af smärta anses för vanärande och ett bevis
på qvinnlighet. Denna sjelfbeherskning sättes först på prof vid tatue-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
