Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland fåglar förekommer den vanliga pelikanen synnerligen talrikt
vid kusterna; likaså flera arter af cormoran och otaliga sjöfåglar, hvilka
gjort de ej långt från kontinentens strand belägna öarne till föremål för
spekulation, ty guanon är som bekant icke annat än spillningen efter
dessa fåglar.
Skogarne äro öfverfyllda med papegojor, turturdufvor och
mångfär-gade kolibris. Högt öfver snögränsen bor condoren, jordens mäktigaste
roffagel, hvilken är i stånd att med sina klor gripa och bortföra ett får
eller en kalf. Vanligtvis lefver han dock icke af fångade iefvande djur,
utan enligt gamarnes sed föredrager han de halft föruttnade. Man
fångar honom också på det sätt, att man pa en väl omhägnad plats med
en ingång utlägger kadavret efter en stupad häst eller oxe. Snart
samlar sig der en mängd condorer och man låter dem efter behag äta af
rofvet, hvarvid icke sällan häftiga strider uppstå dem emellan, som ofta
bespara menniskorna mödan att döda dem. Men de som icke blifvit
dödade, äro efter en halftimmas förlopp så fullproppade, att de icke utan
största nöd kunna höja sig från marken samt derföre först måste löpa
ett långt stycke, innan de kunna flyga upp. — I den inhägnade
platsen fattas dem således tillräckligt utrymme för att kunna flyga, men
som de i allmänhet äro ganska modiga, skulle det vara högst farligt att
närma sig dem, åtminstone så länge som de kunna slå med vingarne,
och de hafva dessutom ett starkt näbb, med hvilket de kunna tillfoga
svåra sår. Derföre öppnar man för dem en smal gång, in i hvilken de
skynda, då de märka att de ej kunna komma öfver inhägnaden. Hit
ingår nu en man, beväpnad med en grof påk, och då fåglarna här icke
kunna använda sitt hufvudvapen, vingarne, så behöfves blott ett lätt slag
på hufvudet och fågeln är för alltid oskadlig.
Innevånarne i dessa trakter måste man särskilja i tre hufvudracer,
nemligen i ur-innevånarne, hvilka man vanligen kallar Indianer, ehuruväl
detta är lika orätt, som att kalla ögrupperna i Mexikanska viken
Vestindien, derföre att upptäckaren af Amerika trodde sig hafva anländt till
Indien, då han först påträffade dem.
Alla öfriga innevånare i Amerika äro invandrare och salunda
antingen Européer eller afkomlingar af dessa, Afrikaner, Negrer eller der
ras afkomlingar och slutligen blandningar af alla tre racerna.
Urinnevånarne skilja sig i afseende på sin kultur ganska skarpt från
hvarandra. Spaniorerna göra blott skillnad mellan Clnistianos och
Indios bravos, men denna gränslinie är alltför obestämd, och man måste
uppdraga ännu flera sådana. De intressantaste af dessa folk äro
måhända afkomlingarna af Inkasstammens undersåter. Inkas voro
nemligen de herrskande och utgjorde icke ett folk, utan en dynastisk slägt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
