Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarje månad ingåfvo föreståndarne för afdelningarne rapporter,
hvilka sedan gingo ända till vicekonungen, som derefter skulle inberätta
för Inka allt det vigtiga, som i riket sig tilldragit.
Vicekonungarne voro alltid af kungligt blod samt af Inkas stam,
deras antal var fyra, och under hvarje af dem stodo tre olika
regeringskollegier. Det ena sysselsatte sig med krigsärenden, det andra med
utrikes angelägenheter och det tredje hade att reglera gränstvisterna. Blef
ett nytt landskap införlifvadt med Inkariket, så indelades detsamma på
samma sätt i kretsar; mestadels blefvo dock landets gamla lagar
bibehållen och blott grunddragen af Inkarikets lagstiftning infördes, för att
åstadkomma likstämmighet i styrelsen.
Hvarje eröfradt lands bebyggda och odlade trakter delades i tre
lotter, För innevånarnes räkning blef först så mycket undantaget, att
deras uppehälle under ofruktbara år var fäst betryggadt; hvad som
derefter blef öfver, delades i två delar, den ena hälften användes till
prester-nas och den andra till Inkasstammens underhåll. Efter samma grunder
företogs äfven arbetet och det var en religionslag, att först skulle de
fattigas åkrar plöjas, sås och skördas, sedermera kom ordningen till de
öfrige innevånarnes och slutligen till presternas och Inkasstammens jord.
Särskilda uppsyningsmän voro anställda för att bestämma och
offentligen utvisa arbetenas gång samt hafva tillsyn öfver att alla dessa
välgörande lagar blefvo efterföljda. Hvad som af skörden tillföll
Inkas-stammen blef lagdt i stora magasiner, som derföre voro uppförda i alla
delar af riket och tjenade först och främst till den mäktiga och vidt
utgrenade konungastammens underhåll, men derjemte äfven till mildrande
af en möjligtvis inträffande allmän nöd.
Från det 25:te till det 30:de året var hvarje undersåte förpligtad,
att årligen under en månads tid tjena staten och att arbeta för
konungens och hans familjs samt för krigshärens och presteståndets underhåll;
andra pålagor än denna kände detta folk icke till. Från denna lag
un-dantogos alla af Inkas stam samt krigarne, presterna, tempeltjenarne och
alla högre embetsmän. Rättigheten att idka jagt tillkom endast
konungen och generalståthållaren eller vicekonungen, och dessa kunde
naturligtvis efter behag lemna den åt andra; men då endast
Inkasstam-men var krigisk och egde öfning i vapens bruk, så kunde endast dessa
betjena sig deraf. Giftermål bland Inkasstammens afkomlingar ingingos
blott en gång om året på en bestämd utsatt festhögtid, under hvilken
alla älskande i hufvudstaden Kuzko samlades och Inka sjelf lade
deras händer tillsammans hvarefter 3 eller 4 dagars festligheter följde.
På samma sätt förenades äfven älskande, som tillhörde andra stånd,
och alltid öfverlemuades på samma gång till de nygifta ett stycke land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
