Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vid vulkanens fot hade brutit sig ut och öfversvämmat den
vidsträckta nedanför liggande slätten. Den bildade en damm af 150 till
600 fots höjd, som betäckte en qvadratyta af mer än 15 lieues.
»Zalizintla är liksom fastklibbad vid vulkanens fot. Det är en
liten indiansk by, inskjuten i en trång bergdal och beskuggad af väldiga
nötträd. Den omgifves på alla sidor af kullar utaf lava samt andra
vulkaniska produkter och en liten bäck rinner der på en bädd af
vulkanisk aska. Sjelfva byn, som ligger ungefär 7,900 fot öfver hafvet,
är den sista bebyggda plats man anträffar samt utgör liksom nyckeln
till vulkanen, då man från sydost närmar sig densamma.
»Den 26 Februari började vi uppstigandet, beledsagade af erfarna
vägvisare. Den väg, som vi följde, bar jemt uppåt samt slingrade sig
igenom skogar af ek, tall och gran, hvilka växa vid bergets fot. Efter
en fyra timmars vandring kommo vi till den gräns, der all växtlighet
upphörde. Ekarna hade försvunnit, furorna hlefvo sällsyntare och de
syntes hopkrympta i växten. En storm hade nedslagit ett stort antal af
dem och dessas stammar och halft förruttnade rötter, som lågo
kringströdda på vägen, gjorde det nu temligen besvärligt att färdas. En
hydda, som var uppförd af dylika trädstammar, gaf oss skydd för
natten. Man har gifvit denna anspråkslösa hydda den stolta benämningen
Ranscho de Tlanacas, och den skall utgöra en början till den en gång
der blifvande fabriksinrättningen för renandet af det svafvel, som
kommer att hemtas ur kratern. Natten kastade snart sin dunkla slöja
öfver slätten, som utbredde sig under våra fötter. Snart började några
stjernor glimma från fästet, och solen, som redan sjunkit under
horisonten, kastade sina sista strålar på vulkanens iskrönta spets, och denna
tycktes då likna en döm af eld, uppförd högt öfver det omgifvande
mörka landet. Vi hade svårt att slita oss från denna praktfulla syn,
hvars storhet och majestät lifligt hänryckte oss. Vi kände oss
obetydliga och modfällda vid sidan af denna mäktiga koloss, en känsla af
oförklarlig fruktan förenade sig med vår tysta beundran och vi höjde
våra hufvuden för Guds storhet, förstummade af glansen utaf denna
hans skapelse. Vid midnatt kändes en häftig köld, hvilken i mitt minne
återkallade Europas vinter. Vinden for med ett klagande, entonigt
ljud genom furorna, vargarna tjöto i fjerran, och echot från berget
upprepade den ohyggliga konserten; jag trodde mig åter vara förflyttad till
Ardennernas skogar.
»Den 27 på morgonen kl. 7 gingo vi öfver den gräns, der träden
verkligen upphörde; några gräsarter och några slag af immorteller och
caprifolium äfvensom några små örter, som lemna ett slags bomull och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
