Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Om nedstigandet i kratern icke just är att rekommendera som ett
särdeles angenämt företag, kan man deremot beteckna uppstigandet,
såsom en fortfarande strid på lif och död. Otaliga faror af
mångfaldigaste slag hota den stackars turisten, som, alltför djerf, vågat sig ned i
helvetesgapet och sedermera vill lemna detsamma. Under det han
mödosamt söker klättra framåt på ett chaos af sand och rullande stenar,
slagg och aska, som halka undan hans fot, hvarvid han dessutom håller
på att qväfvas af de förut omnämnda svafvelångorna, måste han
oafbru-tet gifva akt på det ringaste buller, som förråder nedfallande stenar, och
hans osäkra öga måste söka att uppfatta deras riktning i sjelfva fallet,
för att kunna undvika dem lika hastigt, som de fara förbi honom. Ett
falskt steg, en försummelse af det rätta ögonblicket, en sekunds
dröjsmål, och han är förlorad. Detta är alldeles icke utan exempel.
»Sedan han ankommit till foten af den lodräta väggen, som
om-gifver kratern, slår man en lina, en snara om lifvet på honom. Med
ena handen håller han fast i linan, med den andra fattar han en lång
läderrem, medelst hvilken han skall bibehålla sig i en och samma
ställning; tecken gifves, och han upplyftes samt sväfvar i luften. Länge
försöker han att med handen hålla sig i ett visst läge och med utsträckta
fötter undvika klippväggen; snart felas honom ock detta stöd och han
sväfvar i fria luften, fotterna nå ingenstädes klippväggen och han ser
med förfäran öfver sitt hufvud ett långt utskjutande klippblock
glase-radt af elden och tätt besatt med spetsar. Endast genom en förtviflad
ansträngning kan han härda ut att sväfva sålunda sammansnörd och
nästan qväfd af den hårdt åtsittande snaran. Linan gnisslar under det
hon skafver mot de utskjutande klippspetsarne; det förefaller som om
hon ville underrätta den arma turisten, som håller på att upphissas,
om sitt öde. Förmår han icke att i tid undvika de farliga
klippspetsarna, så — — — —■ — — — — — — — — —- — — — —
»Slutligen är hindret besegradt, det hotande klippblocket är
passe-radt, men ack, ett annat väntar honom något högre upp. Hans krafter
uttömmas under oupphörliga ansträngningar, hans lemmar förlora sin
spänst-ighet, hans hufvud kännes svagt, han förlorar nästan medvetandet,
han bibehåller endast en dunkel erinran, att om han släpper sitt tag
med händerna, skall han vändas upp qch ned och falla ur snaran
samt störta ner i afgrunden. Sjelfbevarelsedriften synes ensamt ännu
gifva styrka åt hans armar och fastnagla hans fingrar vid linan. I
detta ömkansvärda tillstånd, betäckt med kallsvett, anländer han till
öfversta kanten af afgrunden.
»Man umgås med tanken att der uppställa en stark maschin, me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
