Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slag, utan de äro skiljda från hvarandra genom långa mellanrum, och
dessa mellanrum åter äro besatta med en mängd träd af otaliga andra
arter. Det, som man hos oss kallar småskog, buskager, känner man
alldeles icke till der; ty trädens kronor äro så tätt slutna intill
hvarandra, att aldrig någon solstråle tränger ned till marken, som alltjemt
är ett sumpigt kärr, äfven under den torraste årstiden. Trots detta är
skogssnåret så tätt, att det synes nästan ogenomträngligt, och i sjelfva
verket kan man endast framtränga medelst yxans tillhjelp.
Detta skogssnår uppkommer dels af de rötter, som utsändas från
trädens grenar, dels af dem, som utspringa från de stora vid grenarne
fastade parasitväxterna, hvilkas rötter i början blott äro tjocka som en
gåspenna, men, så snart de uppnå marken, utsvälla till flera tums
tjocklek och blifva ända till sex, ja tio tum i omfång; slutligen af
lianerna, som i otrolig mängd börja såsom låga smala stänglar, stödjande sig
mot träden, men snart klänga sig upp efter dessa, omslingra dem med
sina armar och strypa dem med dessa — ett faktum, som man knappt
vill tro, men som är lika sannt som det, att de deraf hafva fått sitt
namn Cipo matador, d. v. s. Cipo: mördaren eller stryplianen.
Denna farliga lian växer helt oskyldigt upp såsom ett litet tunnt
rör bredvid trädet, breder derpå ut sig och utsänder på en höjd af
omkring 20 fot, två armar till höger och venster, som omslingra trädet och
växa hårdt fast vid hvarandra, der de slutligen mötas. Lianen växer
vidare uppåt och utsänder ytterligare gång efter annan armar, som bilda
sammanvuxna snaror, hvilka icke kunna sönderslitas; Lianen betäcker
på detta sätt fulla tredjedelen af trädet och beröfvar det den
atmosfe-riska luftens inverkan, samt gör det svagt och benäget för att ruttna.
Men der, hvarest armarne omslingrat trädet, strypes detsamma, de växa
så starkt och fast tillsammans, att trädets safter icke mera kunna
cirkulera, utan vid sjelfva den punkt, der åtsnörpningen skett, inställer sig
röta, för hvilken, i anseende till den i skogarne rådande stora
fuktigheten, trädet snart dukar under, samt styckevis nedfäller, hvarefter
stryplianen, likt ett spöke, sträcker sina tomma armar i luften, likasom om
den sökte gripa efter någonting. Den skulle jernte trädet falla till
marken, såvida den icke öfverträftät detta i växtlighet, och redan, innan
detsamma fallit, med sina grenar fattat fäste i något af de angränsande
träden.
Dessa rötter, dessa slingerväxter, dessa än smala, än tjocka tåg
(såsom sådana blifva de allmänt begagnade), bilda skogarnes snår, och
göra det omöjligt att utan oupphörligt användande af yxan eller bilan
intränga i skogen. Visserligen liar brasilianska regeringen låtit hugga
en eller två vägar genom skogarne, men var också yxan tillräckligt verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
