Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stund täfla. Men köpmännen skulle icke hafva någon nytta af fotfolket,
som med lansar och skjutgevär medföljer till karavanens skydd, såvida de
lörra icke hölle jemna steg med densamma; är det endast en fjerdedels
mil efter, så kan karavanen vara plundrad och männerna till hälften
mördade, innan det beväpnade fotfolket kommer till deras hjelp.
Men äro männen på sin post och eger ett anfall rum, så bildar
karavanen en tät massa af djur och obeväpnade män, d. v. s. slafvar, ty
fria män äro alltid beväpnade, det skulle vara en skam för dessa att
undvara vapen. Omkring densamma bildar nu fotfolket en skyddsmur,
detta måste nu motstå och afvärja ryttarues anlopp och dervid händer
understundom att alla fotsoldaterna blifva nedridna och mördade,
emedan deras antal icke motsvarar de anfallandes. Då skynda ryttarne till
och inlåta sig i enskild kamp med angriparne och alltid gäller här den
starkares rätt. Tappert motvärn är intet motiv att skona den tappre,
utan blott ett motiv för att taga hämd för den förlust man lidit.
Försvarar karavanen sig icke, så kan den komma undan med en stark
brandskattning, försvarar den sig och dukar under, sä förlorar den icke blott
allt, utan alla mördas, som icke kunna säljas som handelsartikel, alltså
alla äldre män och qvinnor. hvaremot de yngre af båda könen skonas
och säljas som slafvar för desto högre pris, ju yngre och vackrare
de äro.
Om deremot angriparne icke blifva segrare, utan besegrade, så
mördas och stympas de utan försköning, och blifva måhända ännu lefvande
öfverlåtna åt de vilda djuren, som alltid äro till hands, der det finnes
någon växtlighet och följaktligen animaliskt lif.
Karavanerna följa alltid vissa bestämda vägar, på hvilka de kunna
påträffa antingen brunnar eller flodbäddar, i hvilka sednare de efter
verkställd gräfning lätt kunna erhalla vatten. En ytterligare orsak, hvarföre
de välja de förut begagnade vägarne, är äfven den, att de då komma
att genomtåga redan kända trakter och folkslag, med hvilkas
beherr-skare de kunna afsluta fördrag, så att de genom erläggandet af en viss
bestämd tribut tillvinna sig skydd af deras öfverhufvuden.
Af allt detta kan man inse, att för det första en resa genom Afrika
icke är ett företag, som man kan räkna bland de mest angenäma, och
för det andra, att de varor, som medelst karavanerna blifva befordrade,
icke kunna säljas för nagot synnerligen godt pris. Säljaren vill
naturligtvis blifva godtgjord icke blott för sina omkostnader för resan och
den ganska höga skyddstributen, hvilka ofta tio ganger måste utbetalas;
utan han vill äfven hafva, icke blott ersättning, utan en vinst, som
åtminstone i någon man motsvarar den fara, för hvilken han utsatt såväl
sitt lif, som sin förmögenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
