Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des, karavanens förråder bl ef/o åter fyllda och lefvande djur medtogos,
på det att icke händelsevis någon brist skulle kunna uppstå. Burton
tillägger om denne Arab: »Med ett ord, han var af ett sådant träslag,
hvaraf man tillformar vänner: ädelmodig och dock anspråkslös, modig
och dock forsigtig, hvarje ögonblick färdig att våga lifvet för sin ära,
och han var dessutom lika sa rättskaffens och ädel som tapper, hvilka
egenskaper jnan högst sällan påträffar i Orienten.»
Hvar och en har redan hört talas om karavaner och vet att den
utgöres af en mängd kameler, mulåsnor, hästar och menniskor.
Annorlunda är förhållandet med karavaner i denna trakt, hvilka icke besta
af några lastdjur och detta kommer sig deraf, att det första vilkoret
för att uppsätta en sadau karavan, nemligen ordentliga vägar, här
alldeles saknas. De allrabästa vägarne i detta land äro ingenting annat
än gångstigar, som de resande sjelfva bildat och som sällan äro mer än
10 tum breda. Under regntiden försvinna de alldeles och betäckas helt
och hållet af den lifliga vegetationen samt måste sedermera ånyo
upp-rödjas.
1 öknen, pa den obebyggda slätten, utgöras vägarne af fem till sex
besynnerligt krökta, än sig korsande, än parallela gångstigar, hvaremot
vägarne i de tjocka skogarne likna mörka tunnlar, bildade af trädens
grenar och qvistar. Dessa grenar fatta allt som oftast tag i bärarens
börda och rycka den från hans hufvud eller skuldror. I närheten af
byarne äro gångstigarne omgifna af väldiga taggförsedda euphorbier, för
att hindra vandraren att begifva sig ut på de odlade fälten. I några
landskap går vägen under den våta årstiden genom ofantliga
grässtep-per, hvilka mot slutet af den torra årstiden blifva antända.
En sådan väg löper uppfor bergshöjderna genom träsken och
flod-bäddarne samt de mindre sjöarne, i hvilka vattnet går den resande ända
upp till bröstet. Ofverallt der marken är torr, hafva gnagande insekter
underminerat vägen, så att den blifvit förvandlad till en oafbruten rad
af farliga fallgropar.
Mången gång försvinner vägen, till den resandes stora förtviflan,
någorstädes i närheten af en klippvägg, eller förvandlas han till en stege
af rötter och stensamlingar så beskaffad, att packdjuren hvarken kunna
gå uppföre eller nedföre densamma.
De dåligaste vägarne äro likväl de som löpa utmed flodbäddarne
eller slingra sig på en stenig mark. De förra äro öfverskuggade af flera
famnars höga sumpväxter och vass och utgöra ett tillhåll för tjufvar
och mördare. De sednare åter bestå af en rad förrädiska hålor, som
bildats af skogsbäckarne och derpa blifvit öfvertäckta af yppiga växter,
så att man icke kan ana, i hvilket djup man nedfaller, då man tram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
