Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkstammarne ligga i beständiga fejder med hvarandra, hvilka
vanligtvis sluta med mördandet af alla de innevånare, som icke äro
arbetsföra, och bortförandet af dem, som kunna arbeta, äfvensom
bortröf-vandet af alla kreaturen.
Efter stridens slut sysselsätta de sig hvarken med de sårade eller
döda; de frånröfva icke heller sina fiender några troféer, utan taga
endast sjelfva menniskorna, hvilka de bortföra i fångenskap. Detta
oak-tadt äro de gästfria och emottaga gerna främlingar i sina hus, ja
äf-ven infödde, blott de icke tillhöra samma stam som de sjelfva. Den
första fråga, som de göra en sådan infödd är, huruvida han förut hört
talas om dem. Om den främmande nekar till denna fråga, följer
oundvikligen ett brinnande krig mot den stam, främlingen tillhör, för att låta
denne erfara hvilka stora hjeltar de äro.
Burton hade fått höra, att insjön skulle i norr afbörda sig sitt
vatten genom en stor flod, och så farlig resan till dessa helt och hållet
obekanta länder än var, beslöt han likväl att företaga den, och
inskeppade sig för detta ändamål; men den ogästvänlighet, som de i norr
boende folken visade, förhindrade honom helt och hållet att med dem kunna
komma i beröring. Han beslöt derföre att fara tvärt öfver sjön i
närheten af ett väldigt berg af omkring fem mils längd, som reste sig ur
sjöns midt.
Trakten, der de landstego, tycktes vara temligen väl bebyggd;
likväl hade de hört så mycket talas om iunevånarnes böjelse för
mennisko-kött, att de tills vidare aktade sig för att beträda landet. Sedan de
tillbringat några dagar på vattnet och sorgfälligt undersökt sjelfva
kusten, vågade de dock slutligen stiga i land. De funno der en stor
men-niskomassa församlad, som genast var färdig till byteshandel.
De utbjödo elfenben, slafvar, getter, grönsaker och andra
födoämnen och begärde i ersättning salt, klädestyger, metaller och smycken.
Rofdjuren, krokodilerna, den osunda luften och sjelfva infödingarne äro
allesammans lika mycket fruktade. Infödingarne afsky allt arbete och
odla icke landet, utan lefva hellre af maskar, puppor och insekter,
rutten fisk samt sina fångade fienders kött. De gå till och med så långt
i lättja, att de äta rått menniskokött, då deras grannar deremot
åtminstone bruka steka detsamma. Lyckligtvis äro de sjelfva så eländiga,
att snarare de döda än de lefvande synas hafva något att frukta
af dem.
Efter ett kort uppehåll lemnade expeditionen detta kannibaliska land
samt vände sig mot norr; i närheten af sjöns norra ändpunkt uppnådde
den landet Uvira, hvars innevånare betydligt skiljde sig från de
men-niskoätande, som de nyss förut lemnat. Då de närmade sig stranden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
