Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det anses alltid för en stor lycka, då en hvit elefant påträffas, och
’ deraf kommer det sig att det så ofta förkunnas, att der eller der skulle
en sådan vara funnen, men vanligen är en tam elefants anspråk att
kallas hvit ganska obefogad. De blifva underkastade en noggrann
undersökning, och det är ganska svårt att finna ett djur, som uppnår äran
att anses för en hvit elefant. Sjelfva benämningen är dessutom origtig,
och man borde snarare säga röd än hvit. Färgen kommer nemligen
icke, såsom hos de andra fyrfota djuren, från hårbeklädnaden, utan
huden är hos elefanten, liksom hos noshörningen och flera andra med tjock
hud försedda djur, alldeles hårlös. Denna grofva, skrofliga hud är i
allmänhet gråfärgad, liknande våt aska, men den hvita elefanten har
en köttröd hud, liknande en nyfödd råttas och detta har föranledt att
man kallat dessa elefanter, hvilka visserligen icke äro gråa, för hvita.
Af detta rike, som har ett arealinnehåll af 10,566 (enligt andra
14,750 eller 12,000) qvadratmil, hafva Engelsmännen eröfrat en femtedel
och naturligtvis de vigtigaste platserna: flodmynningarne och de fruktbara
deltaland, som omgifva dem, äfvensom de för handeln bäst belägna
städerna, hvilka dock under engelskt-ostindiska kompaniets välsignelserika
herravälde raskt gå sin undergång till mötes. Så förhåller det sig med
Pegu, som en gång räknade 150,000 innevånare, men hvilkas antal
sedan år 1826 nedgått till 6000; med Rangun, som förr hade 90,000
innevånare och nu ej eger mer än 10,000; med Arrakan, hvars
innevånares antal sjunkit från 100,000 till 10,000, och med Singapore på sydliga
spetsen af halfön Malakka, som vid sista folkräkningen år 1845 egde
25,000, men till hvars forna storhet man kan sluta deraf, att man der
utom 4000 bebodda hus och hyddor ser 30,000 obebodda eller i
grushögar förvandlade sådana.
Man har svårt att fatta, hvarifrån detta alldeles förintande
inflytande, som det engelska herraväldet medför, härleder sig. Man kan
alldeles icke påstå, att de birmaniska och i allmänhet de indiska
fur-starne varit just synnerligen milda herrskare, tvärtom hafva de
varit blodtörstiga och rofgiriga tyranner, och likväl var deras rike så
starkt befolkadt, att man vid jemförelse icke kan tveka att nu kalla
det obebodt. De asiatiska folkens krig sins emellan hafva visserligen
framkallat många olyckor och kostat många menniskolif, men om
Engelsmännen på något ställe uppträda såsom eröfrare, så tyckes det,
som om en pestvind utginge från dem, hvilken förstör allt, hvarmed de
komma i beröring. På samma sätt som Indien nu under deras
herravälde blifvit decimeradt, synes äfven det stora Birmaniska riket med
snabba steg gå sin undergång till mötes, och då Engelsmännen en gång
komma att kalla allt det land, som ligger mellan bergen och liafvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
