Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska expeditioner till myningen af Jenisej 1876 - 1. Expeditionen utför Jenisej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maste bygd. En mindre släde, dragen af hundar, följer honom.
Finner han nu spår efter en sobel, så inringer han densamma,
och är lyckan god, kan han utan stor svårighet upptäcka och
döda djuret. Men ofta har detsamma tagit sin tillflykt till
någon jordhåla eller under någon större sten. Då återstår
ingen annan utväg än att vänta, tills djuret sjelft lemnar sin
tillflyktsort; men emedan detta kan ske lika väl under natten
som om dagen, så måste jägaren vidtaga nödiga
försigtighets-mått för att hindra djuret obemärkt undkomma. Han
omringar derför platsen med ett fint nät, behängdt med små
klockor, som gifva signal, när någon vidrör detsamma. På
sådant sätt kan jägaren ofta få ligga i sin snöhydda under
afbidan i två å tre dygn; lyckas han emellertid slutligen fälla
sitt rof, så är mödan mången gång väl betald, ty en mörk
och vacker sobel har ett värde af 25 ända till 100 rubel.
Skinnen få ej utsträckas på längden, utan de sammandragas
tvärtom så mycket som möjligt, hvarigenom fällen blir tätare
och af högre värde. Alla skinn, som förekomma i handeln,
äro derför mycket korta och breda.
»Den vanliga räfven fångas såsom hos oss dels med sax,
dels i gropar. Den svarta varietet, hvars skinn uppskattas
i hundratal, ja ända till tusen rubel stycket, anträffas här
äfven, ehuru naturligtvis mera sällan. Fjällräfven fångas mest
på tundran i fällor, som uppgillras på toppen af der
befintliga smärre kullar. Men äfven saxar användas; man har
nämligen iakttagit, att fjällräfven mot medlet af september
månad allmänt drager sig åt södern, följande den högra
stranden tätt efter, samt att han alltid har för vana att, om
han finner ett stängsel, huru långt som helst, i sin väg,
hellre göra en liten omväg och uppsöka en mindre öppning
än hoppa deröfver. Af detta rön har man vetat draga nytta,
i det man uppfört på korta mellanrum från hvarandra ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
