Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegas färd 1878-79 - 7. Öfvervintringens senare del. Temperaturen. Helsotillståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begripliga skäl mycket efterlängtade, och om der fans någon
rimlig anledning att få till stånd en extra festdag, så var der
alltid någon, som visste göra »mamma» allvarligt
uppmärksam derpå i tid. — Julaftonen firades med julgran* och
julljus, julklappar, julöl och skinka samt »punschbålar, som
tömdes under sånger och skåltal för kung och fosterland,
för expeditionens mål, för dess befäl och manskap, för
hemmavarande familjer, anhöriga och vänner».
Vid nyårsskiftet inträffade en så våldsam och hastig
temperaturförändring, att de mera sangviniska bland oss började
misstänka en möjligen snart stundande befrielse. Juldagarna
och dagarna närmast förut hade varit mycket kalla,
medeltemperaturerna hade vexlat mellan — 29°,4 och — 36°,s C.,
och vi väntade hvarje stund att få se fruset qvicksilfver. Men
mot slutet af december steg temperaturen i ovanlig grad;
»der blef», såsom min dagbok uttrycker sig, »ingen qvick-
silfverfrysning af». I stället iakttogs den 29 december en så
hög temperatur som + l°,ä C. På de mycket kalla
juldagarna följde några jämförelsevis »varma» nyårsdagar med
starkt blåsande sydliga vindar (ända till 45 eng. mil i timmen).
De ljumma fläktarna från Stilla hafvet voro emellertid icke
af lång varaktighet; redan den 7 januari var
medeltemperaturen gången ner till —• 35°,9 C.
På grund af det mestadels mycket dåliga vädret hade
vi under den egentliga vinterns lopp icke många tillfällen till
jagt. En fjällracka, några harar och ripor voro de enda djur,
som skötos under den egentliga vintern. Ripor sågos ofta
till och med ute på isen, mellan fartyget och stranden, och
harar voro ganska vanliga på höjderna kring Jinretlen, men
ytterst svåra att komma inom skotthåll. Brusewitz, Almquist,
* D. v. s. i brist på verklig gran en kal drifvedsstam klädd med
videris, hvari fästes ljus, brokiga pappsrslappar och andra lysande föremål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
