Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikanska Nordpolsexpeditionen under De Long 1879-1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pound pemmican pr man och en halfutsvulten hund. Måtte
Gud komma oss till hjelp! — — —- Ericksen tyckes ligga
i själtåget. Han är svag och kraftlös, och så snart han
sluter ögonen, talar han, för det mesta på danska, tyska och
engelska. — — — Alexie uppstiger på en höjd och säger
sig se en stuga ungefär en qvarts mil (sv.) från kusten.
——-Vi begåfvo oss i väg åt detta håll med Nindemann och Alexie
i spetsen och hade gått nära en engelsk mil, då jag sjönk
ned genom isen ända till armarna; min rensel höll mig
emellertid uppe. Medan jag kryper ur hålet, faller Gortz igenom
ända till halsen omkring femtio meter bakom mig, och bakom
honom sjunker Collins ned ända till midjan. När vi kommo
upp ur vattnet sågo vi ut som fullständiga isstoder. — •—■ —
Vi släpade oss dock fram till den punkt, der Alexie hade
påstått sig se en stuga. — — — Men Nindemann ropar:
»Här fins ingen stuga!»–––––-— Med bristande hjerta be-
falde jag, att vi skulle kampera i en grop midt för kullen,
och inom kort sutto vi framför en sprakande brasa, torkande
våra kläder, medan den kalla vinden isade våra ryggar. Och
nu hade vi endast hunden qvar till qvällsvard. Jag befalde
Ivorsen att slagta och tillreda honom, och kort derpå var en
ragu tillredd af de stycken, som vi kunde taga med oss.
Alla utom jag och doktorn åto med god smak. —––––––––––-
Ericksen började snart yra, och hans ord voro ett
fasansfullt ackompanjemang till vårt elände. Vi kunde icke värma
upp oss, och ännu mindre kunde vi tänka på att blifva torra.
Alla tycktes vara angripna af svindel och förslöade, och jag
befarade, att någon af oss kunde dö under nattens lopp.
Huru kallt det var vet jag icke, emedan min sista
termometer brutits sönder under mina många fall på isen, men
jag antar, att det var under 0° F. (— 17°,8 C.). Vakter
utsattes att hålla elden vid makt, och sålunda tillbragte vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
