Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERBALABSTRAKTERNA
93
verbet värpa kan man, då detta numera förlorat sin
betydelse »kasta», ej längre förbinda (not-)varp.1
3) Verbalsbst. har (spetsigt) ö, motsvarande verb har ö.
mord till mörda — bot till bota — hot till höta, men oftare
fördt till hota (se kap. X) — rof till röfva — dop till döpa —
behof till behöfva; det enkla hof är nästan föråldradt, något
mera brukbart är det motsvarande höjvas. Vanligen
förkortade vokaler förkomma i dom och det motsv. döma.
Dessutom märkes sorg, motsv. sörja.
4) Verbalsbst. har o ( = å) + långt kons.-ljud, motsv.
verb har ö, y eller ju + kort kons.-ljud:
lopp till löpa; jfr af-, an-, be-, för-, in-, ut-lopp — brott
till bryta; jfr af-, an-, ben-, genom-, in-, ut-brott — skott till
skjuta; jfr samman-, till-skott.
5) Verbalsbst. har o, motsv. verb har i:
klang till klinga; jfr an-, sam-klang; en förstärkt
form, med gäckande betydelse, är kling-klang (neutr.?); flera
dylika afljudsbildningar skola i det följande (kap. X)
upptagas — stank till stinka.
Hit kan man också föra samlag (till ligga samman).
Däremot kan »vara i svang* ej associera sig med svinga.
6) Verbalsbst. har å, motsv. verb har i eller -ju:
språng till springa; jfr af-, upp-språng i jägarspråket —
tvång till tvinga — sång till sjunga.
7) ö f r i g a, i formellt afs. mera isolerade abstr.:
intrång till intränga —dråp till dräpa —(an-, för-, på-, till-)
bud till (resp.) bjuda — ljus (så vidt det kan brukas ss. nom.
act.) till lysa — (i) sank till sjunka — lif till lefva — lust till
lysta (»det lyster mig») — samkväm till komma samman — dryck
(t. ex. »en dryck vatten») till dricka.
Hit hör också det ålderdomliga (hane-)gä//(et), till gala,
skäl (jfr vägskäl) till skilja, men associationen med verbet är
här svag. Och knappast förbinder man numera upphof med
upphäfva sig2-, än mindre kramp med krympa.
1 (Gå i) kvaf kan väl numera knappast associeras med kväfva.
3 Isoleradt står numera uppsko/: det enkla skof och verbet skjufva finnas
nu blott i dialekterna; men däremot kan uppskof i någon mån gälla ss. nom.
act. till uppskjuta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
