Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Allmänna undersökningar om ordböjningens betydelse och förhållande till ordbildningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Latinet och Tyskan. Ja, så invecklade än de Latinska och
Grekiska declinations- och conjugationsformerna, att ej tala om
de Gotiska och Forn-Isländska, kunna synas; så är det
dock nu mera en afgjord sak, att de alla från början
uppstått å samma enkla sätt, nämnligen genom en
sammansättning af hvar för sig sjelfständiga och betydelsefulla delar.
Att förhållandet är enahanda med derivations-formerna, bör
då så mycket mindre bestridas, som vi i sjelfva verket blott
behöfva kasta en flygtig blick å några af våra nuvarande
härledningsändelser, för att genast öfvertyga oss om, att de
ursprungligen voro lika verkliga ord, som de hufvudljud, med
hvilka de under tidernas lopp sammansmultit och sålunda
nedsjunkit till betydelsen af blotta suffixer. Så t. ex. står
ändelsen lig i sammanhang med adject. lik, och skap i
landskap och vänskap leder sitt upphof från samma håll, som
verbet skapa; ja, dom i hedendom, helgedom, är beslägtadt
med subst. dåd och det ofvannämnda Tyska verbet thun,
det Engelska do. Derföre har ock den nyare
språkvetenskapen i sjelfva verket kunnat utreda nästan alla de
grammatikaliska formerna i de Indo-Europeiska språken, i det
man i de serskilda böjnings- och härledningstilläggen uppvisat
ursprungliga och sjelfständiga ord, och till och med förklarat
äfven de minsta språkliga förändringar, såsom öfvergången
från bok till böcker, från firma till fann, hvilka vid första
påseendet synas så dunkla. Men sedan dessa ordaffixer,
hvilka vanligen kallas härlednings- och böjningsändelser,
sammanvuxit med de begreppsord, hvilkas betydelse de skulle i
något afseende bestämma, afslipades de småningom till blotta
stafvelser och enkla ljud, hvilka, såsom sådana visserligen i
och för sig betydelselösa, dock ådagalägga sin förra magt
och Oafhängighet genom den modifikation, som de fortfarande
åstadkomma i betydelsen och användningen af de ord, till
hvilka de blifvit fogade.
De beståndsdelar, till hvilka man ytterst kommer genom
böjnings- och härlednings-formernas sönderdelning i enklare
ljud, äro dock icke längre egentliga ord, men väl ämnen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
