Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Om starka och svaga verba och nomina i Gotiskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men præs. far-â-mi; i det senare præt. sing. ra-rann-a, pl.
ra-rann-man, men præs. rann-â-mi.
Allt efter som stamverben i Gotiskan bilda
præteriti-stammarne af de enkla rötterna utan eller med
sjelfljudsförändring, eller af de reduplicerade rötterna, få vi i detta
språk tvenne hufvud-afdelningar af de s. k. starka verba,
nämnligen de ljud vexlande och de reduplicerande eller
rotfördubblande. För att bättre åskodliggöra uppkomsten och
rätta betydelsen af den för de Germaniska språken onekligen
högst egna böjningen af stamverba, hvilken just i Gotiskan
visar sig i sin äldsta historiska skepnad, skola vi i korthet
genomgå äfven underafdelningarna af de till hvartdera slaget
hörande Gotiska verben. Vid redogörelsen för hvarje serskild
klass skola vi af de anförda exemplen först uppgifva præt.
sing. och plur., sedan äfven præsens, allt i första personen.
De ljudvexlande stam verben utgöra fem klasser, af
hvilka de bägge första i præt. sing. förete den oförändrade
rotvocalen, men de tre andra i samma tempusform hvar sin
stegrade rotvocal. — Den första klassen behåller i præt.
sing. den af tvenne consonanter åtföljda rotvocalen a, men
försvagar honom i plur. till u och i præs. till i, t ex. band,
bundum, binda; halp, hulpum, hilpa (hjelper). — I andra
klassen förekommer i första tempusformen såsom rotvocal
äfvenledes a, men åtföljdt af blott en consonant. I præt.
pl. stegras detta a till ê, men i præsens försvagas det, lika
som i den föregående klassen, till i, t. ex. sat, sêtum, sita
(sitter); stal, stêlum, stila (stjäl). — Roten i tredje
klassen har likaledes a, åtföljdt af enkel consonant, utom i
vahsjan (växa), men præteritum, både singularis och pluralis,
bildas genom rotvocalens dubbla stegring till o, hvaremot
præsens innehåller den oförändrade rotvocalen, t. ex. mol,
môlum, mala (mal); slôh, slôhum, slaka (slår).
—Beträffande slutligen fjerde och femte klasserna, må först anmärkas
den egenheten, att bägge hafva den oförändrade rotvocalen i
præter. plur., hvaremot så väl i singularis af samma tempus,
som i præsens-stammen, stegring inträder. Rotconsonanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
