Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1.
Det är lätt att finna utveckling vara något godt, när
man om våren ser träd och blommor utveckla nytt lif
efter vinterns skendöd, eller när man ser ynglingens
utveckling till en man; det är icke lika lätt, när man om
hösten ser utvecklingen fortgå till en ny skendöd, när
man ser den kraftfulle mannen utveckla sig till en svag
gubbe. Men hoppet om, tron på en kommande vår, ett
ungt släkte, som tager de gamles arf, låta oss äfven i
vintern och affälligheten se utvecklingens goda.
"Evigt kan ej bli det gamla" — medge alla. Men
när någon ruskar på det gamla, är det icke därför sagt,
att det gamla är utdömt, ännu mindre att denne någon
är i sin goda rätt, när han ruskar på det. Men det är
utveckling, att nytt skjuter upp och gammalt förgås, äfven
i människovärlden. På somliga områden går det fortare,
på andra långsammare, allt efter områdets art, det
beståendes rötter i föreställningen — och kraften hos det
nyas förkämpar.
Naturligtvis är det nya oförsökt. Denna sanning är
för många den viktigaste. De känna sig därför fientligt
stämda mot dem, som arbeta för det oförsökta. Det
gamla är icke häller för alla lika fallfärdigt. Att
utveckling är något godt, bestrides därför af ganska många,
då det gäller utveckling i en viss riktning, om de än
icke vilja jäfva den allmänna satsen. Och emedan
människornas anlag och utbildning äro olika samt olika lager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 7 00:23:56 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/verdandis/7/0005.html
