Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3.
Sveriges riksdag hade 1810 valt till tronföljare en
fransk marskalk, svåger med kejsar Napoleons broder, i
den förmening att valet skulle tillföra landet den
mäktige kejsarens beskydd och bistånd, när den förväntade
striden för återförening med Sverige af det 1809
förlorade Finland skulle utbryta. Men det var endast
Napoleons segerglans, icke hans sätt att behandla
bundsförvandter och skyddslingar, som var den svenska riksdagen
bekant. Icke häller kände den förhållandet emellan
kejsaren och hans frände marskalken. Helt annorlunda
än väntat var, utvecklade sig Sveriges politik under
marskalk Bernadottes ledning, sedan han som kronprins
Karl Johan tagit statsrodret i sin hand. Traktater med
England och Ryssland stälde redan 1812 Sverige i ledet
af den franske världshärskarens fiender och tillförsäkrade
landet, i stället för det förlorade Finland, en ö i
Vestindien, Guadeloupe, och hela det med Danmark
förenade Norge. När striden slutat med Napoleons fall stod
jublet högt i Sverige. Nyss vid undergångens brant, hade
Sverige genom den store härföraren och klarsynte politikern
förts till seger på Gustaf II Adolfs valplats och
förvärkligat de tre Gustavernas tanke, att under en spira
förena den skandinaviska halfön. Huru föreningen afslöts
visste man föga, man jublade öfver den nya äran och
kunde ingenting neka segraren, kronprinsen, som 1815
fick riksdagens bifall såväl till riksakten med Norge
som till öfverflyttandet på honom och hans arfvingar af
de lösemedel, hvilka erhållits för den till Sverige afträdda
Vestindiska ön. Hotet, att han skulle lemna Sverige, om
ej rätt att godtyckligt göra slut på en misshaglig tidning
blefve regeringen beviljad, hade redan 1812 förmått
lagstiftarne att öfverträda grundlag och bryta med 1809
års grundsatser. Hvad skulle de väl då kunna neka
segraren 1815?
Men ingalunda ville denne franske marskalk sitt
nya land illa. Tvärtom, han ville göra hvad godt han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 7 00:23:56 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/verdandis/7/0010.html
