Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egendom och frigörelse från mannens målsmanskap i vissa
afseenden. Han började kampen 1850, återkom vid
riksdagarne 1862, 1865, 1867, 1868, 1870, 1871!
Oförtröttad i striden, misströstade han ej om framgång. "Jag
tror," sade han efter nederlaget 1870, "att hvarje sak,
som har rättvisa och billighet för sig, slutligen skall
vinna seger." Och denna tro var hos den sjuttioårige
Hierta lika fast grundad, som den varit hos den tjugoårige.
Om öppnande af tillträde för kvinnor till
folkskolelärareplatser ingaf Hierta motion vid 1856 års riksdag,
då han äfven arbetade för reform i skolstyrelsernas
sammansättning föreslog upphäfvande af biskoparnes
okontrollerade eforat [1] och den högre skolans förändrande till
realbildningens fördel. Redan 1844 hade han
framkommit med likartade förslag och han fortfor att göra dylika
yrkanden vid senare riksdagar (1862, 1865, 1867). Han
ville frigöra folkskolan från religionsundervisningens,
lärdomsskolan från latinundervisningens tryckande
herravälde, men däremot utsträcka och ordna båda skolornas
gymnastik- och vapenöfningar.
Oförtrutet arbetade Hierta för sådan förändring i
lagstiftningen angående egendomsafträdelse till
fordringsägare, att icke oärlighetens förslagenhet genom
lagstadganden underlättas. I samband härmed yrkade han
skärpt straff för mened. Vid riksdagarne 1856, 1868,1869,
1870 ingaf han motioner i detta ämne.
Om räntans frigifvande motionerade han 1840,
liksom om bysättningsstraffets afskaffande. I
banklagstiftningsfrågor talade han ofta vid riksdagarne, oaflåtligt
framhållande det orätta uti att lagbud förläna
riksbankssedlar det värde, som endast förtroendet till banken kan
lemna, nämligen värdet af värkligt mynt. Mot de
enskilda bankernas rätt att utgifva sedlar å mindre valör
anförde han redan 1844 och 1850 att deras
hufvuduppgift icke vore sedelutgifning utan vexelrörelse, i ifvern
för den förra spårande ett under sken af allmänna
rörelsens kraf starkt framträdande enskilt intresse.
Men det var i tullagstiftningen, Hierta i synnerhet
fann det enskilda intresset förskansat under denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
