Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvärkligande, afrådde Hierta ett sådant steg. Han hyste
erfarenhetens misstro till regeringens böjelse att afskaffa
de fyra stånden, hvilka tydligtvis förlamade riksdagens
inflytande på regeringsmakten. Hällre ville han bilda
en "kampförening", För att småningom tillkämpa en sund
reform seger. Men borgare- och bondestånden enades
om den föreslagna adressen och Hierta invaldes i den
komité, som skulle författa den. Med stor ifver egnade
han sig nu åt arbetet för väckandet af det allmänna
tänkesättet i landet till kraftigt deltagande för frågan
och talrika uttalanden i densamma. Adressen hänvisade
på Danmarks och Norges representationer såsom lämpliga
förebilder, med uteslutande af stånd, klasser och
själfskrifvenhet ur det begärda förslaget till ny
riksdagsordning, och i dessa åsikter instämde möten och
undertecknare af utsända "opinionslistor" från alla delar af
landet, i tiotusental. När det kungliga förslaget till
följande riksdag framlagts, uppträdde Hierta i
borgarståndet till dess försvar, ehuru det icke medgaf så
utsträckt valrätt, som adressen afsett. "Den föreslagna
inskränkningen — sade han — är att anse som en nödig
kompromiss för att minska motståndet hos de två stånden"
— adeln och presterna ... "Förslaget innebär ingen
fara för de konservativa elementen, på samma gång det
rörelseelement, som blifvit nedlagt i Andra Kammaren,
skall blifva en kraftig anledning till utveckling." Detta
betraktelsesätt spriddes sedermera genom "centralkomitén
för representationsreformen", i hvars arbete under loppet af
1865 Hierta tog framstående del. Dess utsända cirkulär
föranledde återigen möten och namninsamlingar öfver hela
landet, och när tiden nalkades för afgörandet, hade det
allmänna tänkesättet så fast och så tydligt omfattat det
kungliga förslaget, att en "neutral" regering — sådan
som 1844 och 1850 — icke var tänkbar, knapt ens ett
allvarligt motstånd inom riddarhuset, hvars hållning
presteståndet kunde antagas följa. Nu sannades också Lars
Hiertas ord på riddarhuset tjugo år förut: "Man skall
få se de tider," sade han under en reformdebatt 1845,
"då ridderskapet och adeln skall med ädel resignation offra
både den personliga själfskrifvenheten till riksdagsman
och representationsrätten såsom särskilt stånd på
fäderneslandets altare", och dessa tider förväntar han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
