Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barokk og rokoko i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellman.
141
Mowitz med pensel og palett. Tegning av Per
Hille-strøm. Nationalmuseum, Stockholm.
spinn och sjung och
läs din bok — din sol
kan åter vända. —
Tiden lider — dagen
skrider." Vent bare!
Snart engang! „Astrilds
vingar — snart dig
svin-gar — i sitt paradis."
Hvilket spill av liv,
blink i blink! Hver
enkelthet sett, og hver
enkelthet forgylt i
galanteriets gudespill. En
pudderduftende hymne
om en flekket
brenne-vinsvirkelighet! Og så
et hatsk blikk mot dem som griper inn i den hulle forklarelse,
en stønnende jammer, hvor det sprukne glass står som tragisk
avslutning. Til slutt et sukkende håp mot opstandelsen. Men det
skjelmske blikk i øiet kan ikke skjules hverken av hymne eller
klagesang. Det er Bellmans dikt, og det er en lidelse å skulle
vise det i et tørt referat, det er å skjære bent på i prosa, når
verset gjør yndige sving i dansetrin hit og dit og melodien besjeler
det hele.
Dette alltid våkne blikk, dette spenstige sprett fra stemning til
stemning, dette spill på alle strenger på engang, dette øiets jag og
blodets jag gjennem det hele, det er Bellmans poesi. Virkelighet og
illusjon veves inn i hverandre, sorg og lystighet jager om hverandre.
Når Ulla reiser over til Djurgården, er hele den fine mytologi i
röre og hun selv på toppen av det. „Se, Venus i sin prakt —
kring henne hålla vakt — ånglar, delfiner, zefirer och Pafos hela
makt." Men det forvandler sig snart til det det er: „Du Ulla
Vinblad kåt — gunga i ruddarbåt — du år vår Venus, mamseller,
ge-säller gör din ståt." Og dog fortsetter det uanfektet: „Stig i land
på Pafos ö — min mö!“ Bellman svinger sig freidig fra den ene
verden til den andre. Han skjuler ikke virkeligheten, om han enn
lar den optre i olympisk maskerade. Og Bellman har den gratie
som med ett uttrykk kan gjøre den grove virkelighet yndig.
Ulla er tatt på gaten av politiet, men „Ullas lilla fot sig mödar
— och hon blir fri". Fruentimmeret som sparker fra sig og
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
