Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spånavskiljande formgivning, av Einar Wiberg - Maskinbearbetningsmetoder - 14. Finbearbetning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maskinbearbetning
14. Finbearbetning.
Finbearbetning avser vanligtvis att åstadkomma jämna ytor på ett
arbetsstycke. I ett flertal fall kombineras strävan efter stor ytjämnhet
med kravet på små mått oler ans er, ett förhållande, som i den
moderna produktionstekniken har vunnit allt större beaktande, bl. a. med
hänsyn till de ofta använda noggranna passningarna, och som varit
drivande kraft, då det gällt att komma fram till allt bättre
bearbet-ningsmetoder. På senare tid har man även fått upp ögonen för den
jämna ytans inflytande på ett flertal faktorer, till vilka kunna räknas
utmattningshållfastheten, reflexionsförmågan, värmeövergångstalet och
motståndet mot avnötning. Synnerligen stor betydelse har ytans
jämnhet även då det gäller att bestämma erforderliga mått och toleranser
för olika slags passningar. För att en passning ej skall förlora sin
karaktär vid sammanpressning eller avnötning, få ojämnheterna i ytan
ej till sin storlek, uppmätt vinkelrätt mot ytan, överskrida viss procent
av toleransområdet, som användes. Slutligen må nämnas den större
ytjämnhetens goda inflytande på korrosionsbeständigheten.
Framställning av jämna ytor, då samtidigt stor måttnoggrannhet
eftersträvas och i samband därmed krav uppställas på planhet, rakhet
etc. hos respektive ytor, vilka tjäna som mätytor, kan ske genom
fin-svarvning, finborrning och finslipning, s. k. högglansslipning.
Samtliga dessa tre metoder påminna i sina huvuddrag om tidigare beskrivna
svarvning, borrning och slipning. De grunda sig alla tre på
användningen av höga skärhastigheter, små spånareor och speciellt för
finbearbetning lämpade maskiner. Beträffande dessa skola några
grundläggande konstruktionsprincipen anföras.
Maskinerna skola vara mycket stabilt byggda och ha kraftiga
styrningar för alla slider. Spindeldrivningen bör helst ske med ändlösa
remmar av mjukt läder, bomull, gummi etc. Arbetsspindeln skall
vara av kraftig konstruktion och lagrad i noggrant utförda glidlager
med litet lagerglapp. Lagringen sker bäst i korta blybronslager.
Lagerdiametern skall vara stor och lagerytan god. Lagerlängden skall vara
mindre än 1,5 X diametern för att undvika kantpressning. För att
lagerglappet ej skall påverkas av de olika materialens
värmeutvidgning, då lagret uppvärmes, skola lagren vara utförda med tunna väggar.
Även kul- och rullager användas i stor utsträckning för
spindellagring. Ofta monteras dessa lager med förspänning. Rullager med
förspänning tillåta användning av mindre lagerglapp än vad glidlager
göra och äro väl lämpade för höga spindelhastigheter. De måste likväl
specialtillverkas, då de skola användas för höga spindelhastigheter och
med kontinuerlig belastning. De små lagerglappen i förening med de
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
