Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formgivning utan spånbildning, av Olov E. Svahn - Plastisk formgivning - 16. Deformationsmotståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plastisk formgivning
sprödare. Kristallstrukturen övergår från grov- till finkristallinisk, och
vid ett flertal arbetsmetoder, såsom valsning, dragning etc. (se nedan),
erhålles samtidigt en tät och blank yta. Vid varmbearbetning
bibehållas i stort sett de ursprungliga materialegenskaperna. Ofta har dock
varmdeformationen till uppgift att förutom en sektionsförminskning
ge ett tätare gods, speciellt vid valsning och smidning av grövre ämnen.
Bland övriga faktorer, som påverka deformationsmotståndets
storlek, skola i korthet behandlas deformationsgrad och
deformationshas-tighet. Deformationsgraden avser förhållandet mellan längdändringen
och den ursprungliga längden hos en viss sträcka, mätt i den verkande
kraftens riktning.
Med stigande deformationsgrad ökar värdet på K vid all
kallbearbetning, medan man vid varmdeformation vanligen kan räkna med, att
deformationsmotståndet är konstant, oberoende av deformationsgraden.
I stället för deformationsgrad brukas ofta begreppet reduktionsgrad.
Det hänför sig till ytor och avser förhållandet mellan areaminskningen
och ursprungliga arean hos materialtvärsnittet.
Den ökning i K värdet, som inträder vid kalldeformation, gör att
formförändringarna ej kunna drivas hur långt som helst, d. v. s.
deformationsgraden blir begränsad, ty dels bli de erforderliga krafterna allt
större, dels kommer K1 -värdet att ligga så nära materialets brottgräns,
att man riskerar sprickbildningar, om formförändringen drives längre.
För att uppnå en viss deformationsgrad fordras av nämnda anledningar
mellanglödgningar av materialet. I dessa återföras struktur och
deforma-tionsmotstånd till begynnelsetillståndet. Mellan två glödgningar kan
således endast en viss deformationsgrad erhållas.
Formförändringshastigheten definieras som deformationsgrad per
tidsenhet och brukar uttryckas i procent per sekund (°/o/sek). Deforma-
Fig. 176. Deformationsmotståndets variation med
deformations-hastigheten vid varmbearbetning av järn.
tionsmotståndet är vid kalldeformation relativt oberoende av
hastigheten. Vid varmbearbetning inträder däremot en ökning vid snabbare
förlopp. Anledningen härtill synes i första hand vara, att de
omlagringar och omkristallisationer, som i vanliga fall försiggå i det varma
177
12 — Verkstadsboken II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
