Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lödning, svetsning, gasskärning och flamhärdning, av Hugo Frostne - Diverse andra svetsmetoder - 102. På- och hårdsvetsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diverse andra svetsmetoder
ståndskraftigt tillsatsmaterial. Härigenom kunna förslitna
maskindelar snabbt och billigt repareras. Men metoderna kunna även med
fördel användas vid nykonstruktioner, där vissa delar fordra stor
hårdhet. Sådana delar kunna då utföras i ett mjukare och segare material
och påläggas med hårdmetall på de ställen, där stor hårdhet erfordras.
I dagligt tal avses med slitage den avnötning, som förorsakas av
friktionen mellan kontaktytor, som glida eller skruva mot varandra.
Slitage kan emellertid även uppstå genom slag- eller tryckpåkänningar.
Ofta påskyndas det genom samverkan mellan mekaniska och kemiska
påkänningar. I vissa fall förorsakar friktionen mellan glidytorna en
magnetisering av dessa, vilket har till följd, att metallspån attraheras
av dem och slitaget därigenom ökas. Där risk för magnetisering
föreligger, bör därför det pålagda materialet vara omagnetiskt.
Hårdheten hos ett härdat stålstycke avtar mer eller mindre hastigt
med stigande temperatur. Ett kolstål kan t. ex. härdas så, att det vid
vanlig temperatur är glashårt, men vid stigande temperatur avtar dess
hårdhet snabbt. Med hårdsvetsning och lämpligt tillsatsmaterial kan
emellertid stor hårdhet erhållas även vid hög temperatur.
Någon bestämd gräns kan ej dragas mellan på- och hårdsvetsning,
eftersom hårdsvetsning är en variant av påsvetsning. Hårdsvetsning
avser emellertid att ge särskilt stor hårdhet åt svetsen.
Påsvetsning indelas efter grund- och tillsatsmaterial i följande tre
grupper:
a. Påsvetsning av stål på ståldelar.
b. » » metaller på ståldelar.
c. » » » » metalldelar.
Tillsatsmaterialen för påsvetsning enligt b och c utgöras av bronser.
Övriga tillsatsmaterial för på- och hårdsvetsning indelas i följande
fem grupper, av vilka de två första äro järnlegerade och de återstående
»järnfria».
Grupp 1 omfattar de vanliga påsvetstrådarna, medan grupperna 2—5
omfatta de egentliga tillsatsmaterialen för hårdsvetsning.
Grupp 1. Stål med 0,8—1,1% kol, vilka vanligen innehålla även
små mängder krom, mangan och kisel och lämna en hårdhet, som
varierar mellan 20 och 40 Rockwell G. De användas för såväl
gas-som bågsvetsning.
Grupp 2. Krom-mangan-järnlegeringar. Dessa bestå vanligen av
kromkarbider, lagrade i en massa av järn och mangan. Snabb
avkylning resulterar i en seg beläggning med austenitisk struktur, medan
långsam avkylning ger hård beläggning.
Grupp 3. Kobolt-krom-volframlegeringar. Dessa legeringar
inne
478
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
