Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ytbehandling av metaller, av Ivar Sven-Nilsson - Ytbehandling i allmänhet - 110. Rengöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ytbehandling i allmänhet
lager av fett eller oxid, lossna vanligen snart, om det överhuvudtaget
går att få på dem.
Svårigheter med ytbehandlingen bero mycket ofta på bristfällig
rengöring. Härvid är att märka, att även ytor, som för blotta ögat verka
fullkomligt rena, ofta ha ytterst tunna beläggningar av fett eller oxid,
tillräckliga att försämra resultatet av ytbehandlingen. I vissa fall tål
ytan icke att beröras med fingrarna eller att mer än helt kort utsättas
för luften för att kunna anses ren.
Smutsen är av två huvudslag: fett och oxider eller salter. Fett
avlägsnas genom avfettning, oxider och salter antingen mekaniskt genom
borstning, slipning e. d. eller kemiskt genom betning.
Avfettning.
Avfettning utföres med fettlösande medel. En grupp av dessa löser
fettet direkt, t. ex. tvättbensin, trikloretylen. En annan grupp löser
fettet indirekt genom att på grund av ytspänningsskillnad tränga sig
emellan fettet och metallytan och därmed spränga loss fettet samt
sönderdela det i små droppar, emulgering, och angripa det kemiskt.
Avfettning i lut tillgår på detta sätt, varvid verkan ofta
ytterligare förstärkes genom att man med tillhjälp av elektrisk ström
åstadkommer gasutveckling på metallytan, elektrolytisk avfettning, så
att fettet även mekaniskt spränges loss.
Direkt fettlösande medel.
De mest använda direkt fettlösande ämnena äro tvättbensin,
bensol, trikloretylen (vanligen kallad tri) och perkloretylen (per). De äro
alla flyktiga oljor, med hög fettlösande förmåga. De arbeta mycket
snabbt i synnerhet i värme; det räcker vanligen med någon minuts
doppning.
Tvättbensin och bensol äro starkt eldfarliga. Bensolångor verka
dessutom narkotiskt, varför man måste ordna så, att personalen icke
kan inandas dem. De böra därför endast användas i särskilda
avfett-ningsapparater med lock, som automatiskt slår igen, om innehållet
fattar eld, samt inbyggd filtreranordning, som avskiljer grövre smuts
från lösningsmedlet, fig. 603.
Tri och per liksom närbesläktade klorerade kolväten äro icke
eldfarliga men verka narkotiskt och kunna i beröring med bar låga bilda
den farliga giftgasen fosgen COC12, varför även de böra användas
endast i avfettningsapparater. Tabell 72 anger deras viktigaste egenskaper.
501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
