Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ytbehandling av metaller, av Ivar Sven-Nilsson - Speciella metoder - 112. Slipning och polering - 113. Målning och lackering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ytbehandling av metaller
får ej ledas till samma filter som damm från polerskivor på grund av
risken, att glödande slipkorn skola antända dammet.
Massgods slipas och poleras ofta i halv- eller helautomater, vars
utförande blir helt beroende av artiklarnas form. Fig. 633 visar en
halvautomat för polering av runda massartiklar.
113. Målning och lackering.
Metaller målas och lackeras huvudsakligen för att skyddas, ehuru
dekorativa synpunkter givetvis samtidigt beaktas så långt möjligt. Som
exempel kunna nämnas rostskyddsmålning samt klarlackering av
polerade metaller.
Förr dominerade linolja och därmed besläktade torkande oljor som
bindemedel i färger och fernissor. Linoljans verkan beror på, att den
av luften oxideras till linoxin, ett hårt och hållbart ämne. Oxidationen
går förhållandevis långsamt, och fastän den påskyndas med sickativ,
katalyserande mangan-, bly- eller koboltföreningar, äro linoljefärger
långsamt torkande. Av helt annan typ äro de moderna lackfärgerna,
som bestå av lackharts, upplöst i lösningsmedel. Det senare avdunstar
hastigt, varefter lacken kvarstannar som ett tunt överdrag eller
bindemedel. Lacker finnas av många slag med mycket olika egenskaper,
vilka dessutom kunna modifieras och kompletteras snart sagt i det
oändliga genom att olika radikaler införas i dem eller genom att de
kombineras med varandra eller med linolja. Man har därför numera
mycket stora möjligheter att få för varje särskilt ändamål lämpade
lacker.
Förbehandling.
God vidhäftning kräver ren yta. Helst bör ytan även vara något
uppruggad, t. ex. genom sandblästring. Ändå bättre är fosfatering,
som dels suger upp färgen och därigenom ger den utmärkt vidhäftning,
dels hindrar ev. bildad rost att breda ut sig under lackhinnan.
Polerad metallyta, som endast skall klarlackeras, kan givetvis icke
sand-blästras eller fosfateras. I detta fall måste man använda någon lack,
som ger god vidhäftning även på blank metallyta.
Utförande.
Färgen eller lacken påföres genom påstrykning, doppning eller
sprutning. Fig. 634 visar en dopplackeringsmaskin, fig. 635 sprutlackering.
Vid all bemålning är det viktigt, att färgen har lagom viskositet ■—
man får i regel späda ut den med förtunningsmedel till lagom kon-
526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
