Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trä, egenskaper och bearbetning, av Bertil Thunell - Timret och dess behandling - 14. Sågning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trä
14. Sågning.
För ernående av ett gynnsamt sågresultat är det av stor betydelse,
att virke ända från fällningen i skogen, till dess det utskeppas, får sin
rätta behandling. Således är det viktigt, att såväl apteringen av
timret som förädlingen av detsamma försiggår på ett ändamålsenligt sätt,
liksom det är av stor vikt, att de sågade varorna bli väl vårdade, d. v. s.
att man genom stapling av dessa på luftig och fri plats, så att vinden
obehindrat får spela genom staplarna, och genom omsorgsfull
strö-läggning samt täckning i rätt tid hindrar virket — i största möjliga
mån — från att spricka, mögla och blåna.
Virke, sågat under vintern och våren, blir vackrast, enär det då
erhåller en ljus och vacker färg och ej heller blir mottagligt för blånad,
om det staplas på luftig och fri plats. Sommarsågat virke, i synnerhet
furu, har däremot benägenhet för att mögla och blåna, särskilt i fuktig
väderlek. Man söker därför ordna så, att endast grantimmer sågas under
tiden från medio eller slutet av juni till slutet av september eller
senare; i alla händelser duger det ej att såga fur i »rötmånaden».
Av träslagen brukar grantimmer ge ett större sågutbyte än
furutimmer (vanligen 6—8 %) på grund av jämnare och rakare stammar.
Av grövre timmer erhålles ett procentuellt högre sågutbyte än av
klenare. Timmer med stor avsmalning ger efter mittmätning
följaktligen ett mindre sågutbyte än timmer med liten avsmalning; däremot
ger timmer med stor avsmalning vid toppmätningen ett något större
sågutbyte än mindre avsmalnande, ävensom en större kvantitet
såg-avfall.
Vid sågning bör tillses, att, där sådant utan för stor virkesförlust
kan ske, märgen klyves mitt itu och ej kommer inuti plankan eller
brädan, i vilket fall virket har lättare för att spricka och vrida sig. I
de bräder, som uttagas långt från centrum, ha i allmänhet en hel del
av kvistarna försvunnit genom kvistrensningen av det växande trädet.
En märgplanka spricker lätt i ändarna vid torkning, beroende på
spänningar i veden. Sprickorna gå från märgen ut mot plankans flatsidor.
Det sågade virket bör icke kapas (justeras) förrän omedelbart före
skeppningen, emedan även det icke märgsågade har benägenhet för
att spricka i ändarna, gran mer än fur; också mista ändarna sitt friska
utseende, om justeringen äger rum någon längre tid före skeppningen.
Ifråga om dimensionerna är det egentligen bredden och icke
tjockleken, som bestämmer priset inom de olika grupperna plank och
hattens. I fråga om bräder förekomma emellertid också prisförändringar
på grund av tjockleken. De tunnare bräderna %//, och be-
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
