Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trä, egenskaper och bearbetning, av Bertil Thunell - Timret och dess behandling - 14. Sågning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trä
ramen — som i verk, konstruerade för fyrsågning, är placerad
bakom kantramen (i virkets rörelseriktning räknat) — för att där
upp-klyvas i önskade tjocklekar. Mellan sågarna föres virket på
rulltrans-portörer, vilka äro så konstruerade, alt blocket kan styras till lämpligt
sågläge. Vid fyrsågning vinner man ett något större sågutbyte — 6
—8 °/o — emedan man i kantramen erhåller sidobräder, men
kostnaderna för sådan sågning ställa sig c:a 25 °/o dyrare, enär denna går
långsammare. Den största vinsten eller fördelen med fyrsågning är,
att man lättare kan uttaga önskade dimensioner och fortare producera
ensartade bredd-dimensioner. Fordom brukade man mera sällan
fyrsåga klenare timmerdimensioner, men numera fyrskäres vid de större
sågverken även klent timmer.
Vid fyrsågning beräknar man kunna såga c:a 10 °/o större antal
stockar på två ramar, än som kan sågas på en vid genomskärning.
För att erhålla största möjliga bredd på såggodset inställes stocken
på högkant i genomsågningsramen och på lågkant i kantramen.
Fyrsågning är mest passande för de större sågverken, som förfoga
över ett flertal ramar. För sågverk med en ram är det följaktligen
varken lämpligt eller lönande att fyrsåga annat än de grövre stockarna
12„ och däröver. För ett verk med två ramar kan det visserligen
lämpa sig att fyrsåga även mindre dimensioner, men även därvidlag
torde det vara mest lönande att hålla sig till genomsågning, om man
icke för producerande av större kvantitet önskade dimensioner kan
behöva tillgripa fyrsågning.
Praktiska och lämpliga sågverk äro sådana med fyra ramar — varav
två timmertagande — som ger full sysselsättning åt ett kantverk.
Matningen i ramarna är numera kontinuerlig, trots att bladen
endast skära under nervägen. För att virket ej skall trycka mot
tänderna, då ramen rör sig uppåt, lutar överändan av blad och gejdrar något
framåt mot stockens rörelseriktning.
Kvartersågning användes företrädesvis för ädlare träslag. Stockarna
delas därvid först med två vinkelräta snitt genom märgen och
uppsågas sedan i 45° mot de första snittytorna, antingen med radiella
eller tangentiella snitt. Denna sista sågningsmetod medför, att
års-ringarna komma att stå vinkelrätt mot snittytorna, varigenom hård
yta och ringa krympning erhålles. På grund av liten
produktionsförmåga ställer sig dock kvartersågning dyrbar. Den kan utföras med
kling-(cirkel-) sågverk, ram- eller blockbandsåg. Dessa senare äro
konstruerade efter i huvudsak samma princip. Stocken fästes på en
vagn och matas mot ett fram- och återgående sågblad eller mot ett
sågband, som löper över två hjul. Vid vagnens rörelser skär sågbladet
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
