Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trä, egenskaper och bearbetning, av Bertil Thunell - Träets ytbehandling - 44. Betsning - 45. Boning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Träets ytbehandling
d. v. s. icke ha torra kvistar eller rötkvistar, kådlåpor etc. Feta ämnen,
harts, kåda o. d. hindra betslösningen att intränga i träet, varigenom
ojämn och fläckig färgning uppkommer. Dessa ämnen kunna
borttagas från ytskiktet genom tvättning med ammoniak och varmt vatten
eventuellt med annat fettlösningsmedel. Skall ytan efter betsningen
vara fullkomligt slät, måste träet före betsningen bestiykas med ljummet
vatten och efter torkningen nedslipas. Vidare måste tillses, att lim,
som reagerar mot betsen, icke slagit igenom ev. faner. Betslösningen
påföres flödigt med pensel, svamp eller sudd. Helst bör speciell
betspensel användas och absolut icke penslar, som ha järnbeslag. Sedan
träet torkat under minst 24 timmar, borstas ytan med lagom styv
borste eller guides med hästtagel, vilket ger den finaste ytan. Betserna
äro av två huvudtyper, dels rena färgbetser, dels kemiska betser,
s. k. dubbeibetser. De pulver, som upplösas vid tillredning av
färgbetser, böra icke kvarlämna något färgämne på ytan. Tillrådligt är,
att filtrera lösningen före användningen. Färgbetser äro så gott som
uteslutande anilinfärger. De kunna antingen upplösas i vatten eller sprit.
Dubbelbetsning ger en motståndskraftigare färgning och låter även
träets struktur framträda vackrare än färgbetsningen. Vid
dubbelbetsning strykes ytan först med en förbets med garvsyra, pyrogallol e. d.
och därefter med lösning av något salt, som reagerar med förbetsen
och därvid färgar träet. Betsningen kan utfalla olika beroende på de
ämnen, som från början finnas i träet. Så t. ex. måste vid betsning av
ek iakttagas, att garvämneshalten är jämnt fördelad. I annat fall måste
en avtvättning och behandling med utspädd garvsyrelösning vidtagas.
En med betsning närbesläktad ytbehandlingsmetod är rökningen.
Härvid placeras föremålet efter förbetsning i ett rum med ammoniak
-ångor, under vilkas påverkan träet mörknar.
Efter betsningen bör träet behandlas genom polering, boning eller
fernissning.
45. Boning.
För att skydda den betsade ytan mot vatten och andra ämnen kan
antingen boning eller polering ifrågakomma. Förbli träets porer öppna,
kallas behandlingen boning; vid polering tillslutas de med polityr.
Såväl boning som polering kan utföras både matt och blank.
Vaxboning är mycket ömtålig för vatten och är nu till största delen
bortlagd vid boning av möbler. Vid denna boningsmetod ingnides den
betsade ytan med vax (bivax, Camaubavax, japanvax), upplöst i varm
terpentin på en säckvävssudd.
12 — Verkstadsboken III.
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
