- Project Runeberg -  Verkstadsboken : teknisk handbok för verkstadsindustrien / III /
342

(1943-1944) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industribyggnader, av Bo Dalborg - Byggnadsmaterial - 104. Naturliga stenmaterial - 105. Bindemedel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industribyggnader

Singel är i allmänhet benämningen på naturprodukten, makadam på
konstprodukten. Ärtsingel är dock ett betongmaterial, som kan vara
såväl naturligt som krossat.

Beträffande den lämpliga avvägningen mellan de olika
kornstorlekarna i betongens stenmaterial, vilken bestämmes genom sållning
och vägning, hänvisas till de statliga bestämmelserna. Dessa innehålla
bl. a. även krav på materialets frihet från organiska föroreningar,
framförallt humus.

Volymvikten för sand och sten vid normal packningsgrad och
fuk-tighetshalt är 1,3 resp. 1,5 kg/dm3.

Lera är en mycket finfördelad vittringsprodukt, huvudsakligen
bestående av ett vattenhaltigt lerjordsilikat, kaolin. Därjämte finnas
iblandningar av kvarts, kalkspat, glimmer, järnoxid, talk etc.
Smält-punkten för den rena kaolinleran ligger över + 1 600 å 1 700°C. Den
kallas eldfast lera och förekommer i Sverige endast i Skåne. För den
vanliga över hela landet förekommande tegelleran ligger smältpunkten
vid +1 000 å 1 200°C. Vid bränning blir järnhaltig lera röd och
kalk-haltig gul.

Tegelleran användes förutom för tillverkning av olika
tegelvaruprodukter som viktig beståndsdel i hydrauliska bindemedel. Genom
upphettning av tegelleran till 1 200 å 1 400°C kommer den i jäsning,
varvid erhålles ett poröst stenmaterial, betongklinker, som användes
till lättbetong, s. k. klinkerbetong.

Infusoriejord. Infusoriejord kallas en mjölaktig massa av
mikroskopiskt små kiselskelett av alger. Huvudbeståndsdelen är kisel och
kalk och benämnes kiselgur. Volymvikten varierar mellan 0,4 och 0,6
kg/dm3. Materialet användes som värmeisolerande fyllning.
Fyndplatser Osby och Ängelholm, Frösön och Gotland.

105. Bindemedel.

I detta sammanhang förstås med bindemedel ett ämne, som genom
kemisk påverkan av exempelvis vatten bringas att hårdna. De
viktigaste bindemedlen äro kalk och cement.

Luftkalk och hydraulisk kalk. Man skiljer mellan luftkalk och
hydraulisk kalk. De erhållas bägge genom bränning av kalksten med
en kalciumkarbonathalt av över 90 resp. 70 å 90 °/o. Den hydrauliska
kalken kan erhållas ur fet kalk genom bränning tillsammans med
lämplig lera eller också genom direkt tillsats till luftkalk av ett
hydrau

342

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 17:52:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verkstad44/3/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free