Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industribyggnader, av Bo Dalborg - Byggnadens uppförande - 124. Belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industribyggnader
Vid den indirekta belysningen äro ljuskällorna helt avskärmade
nedåt, varigenom ljuset kastas mot taket och de övre delarna av
väggarna. För att erhålla största möjliga verkningsgrad måste de
reflekterande ytorna vara så ljusa som möjligt. Denna belysningsform
förekommer mestadels i kontorslokaler. En nackdel är i vissa fall den
relativa avsaknaden av skuggbildningar.
Mest utbredd är blandad direkt och indirekt belysning på grund av de
båda andra typernas nackdelar. Vid denna typ reflekteras en del av
ljuset och resten kastas direkt nedåt. Det är även i detta fall av betydelse,
att de reflekterande ytorna äro vita. Vid sågtak eller vid tak med
lan-terniner kan den halvindirekta belysningen ej användas på grund av
frånvaro av reflekterande ytor, varför vid dylika tak den direkta
belysningen är den enda möjliga.
Av de nämnda förhållandena framgår, att rummets utformning,
väggarnas och takens art och färg liksom även inredningen i rummet
(maskiner, kranar, transmissioner o. d.) i hög grad inverka på
belys-ningsförhållandena och försvåra uppfyllandét av ovan angivna
fordringar. Belysningens likformighet befordras genom ett stort antal
ljuspunkter med relativt svag ljusstyrka. Vid ett mindre antal starkare
lampor är dock installationen givetvis enklare.
I många fall måste vid sidan av den allmänna belysningen i lokalen
även platsbelysning anordnas, t. ex. i mekaniska verkstäder. Vid
platsbelysning bör man iakttaga, att huvudsakligen verktygsmaskinen
belyses och att ögat hos den arbetande skyddas mot bländning.
Med hänsyn till ljuskällans art skiljer man på ljusbågslampor,
glödlampor och urladdningslampor. De förstnämnda ha på grund av den
erforderliga tillsynen alltmer försvunnit ur marknaden men förtjäna
dock att icke alldeles glömmas, då de ha en god egenskap: det alstrade
ljusets sammansättning liknar i hög grad solljusets. Glödlamporna äro
billiga i anskaffning och de vanligast förekommande, medan
urladd-ningslamporna, varav de viktigaste äro kvicksilver- och
natriumlampor, förtjäna framhållas på grund av den låga driftskostnaden.
Ur-laddningslamporna ha den nackdelen, att ljuset endast innehåller en
skarpt begränsad del av spektrums färgskala — för kvicksilverlampan
begränsad till det violetta fältet och för natriumlampan till det gula,
— varför föremål i detta ljus få en helt annan färg än i dagsljus.
Denna olägenhet kan dock delvis avhjälpas genom användning av
biandljus, d. v. s. insättande av både glödlampor och urladdningslampor i
samma armatur, varvid en behagligare färg på ljuset kan erhållas.
Det skulle föra för långt att här närmare ingå på beräkning av
belysningen i verkstadsbyggnader. Överslagsvis kan emellertid räknas
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
