Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska anläggningar - Växelström, av Martin Lindmark - 166. Enfasig växelström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektriska anläggningar
magnetiska, elektrodynamiska eller värmeverkan. Växelströmmens
effektivvärde I är lika med strömstyrkan hos den likström, som i ett
motstånd (ren resistans) alstrar samma värmemängd per tidsenhet
som växelströmmen. Mellan effektivvärdet I och maximivärdet ia av
en ström gäller sambandet
V2
(25)
För motsvarande värden E resp. av spänningen gäller
E = ~
V 2
(26)
Dessa samband gälla endast för sinusformade strömmar och
spänningar.
När spänning och strömstyrka angivas för växelström, så avses —
såvida ej annat särskilt framhålles — effektivvärdena. Man kan
därvid — ifråga om rent resistiva strömkretsar — räkna på samma sätt
som vid likström.
Växelströmsmotstånd. Ohms lag för växelström.
Induktiv reaktans. Det magnetiska fältet kring en strömförande
ledare kan betraktas som bärare av eller magasin för energi. För
alstring av fältet erfordras därför uppoffring av energi, under det att
energi frigöres då fältet försvinner.
I en spole, ansluten till en strömkälla med sinusformad
växelspänning, alstras ett magnetiskt flöde sammankedjat med spolströmmen,
och flödet varierar i takt med strömmen. Då strömmen ökar, lämnar
strömkällan energi till flödet men mottager energi från detta, då
strömmen och flödet minska.
I fig. 426 representerar kurvan i strömmens variation, under det
alt de scktionerade ytorna mellan kurvan P och abskissaxeln
motsvara de olika energikvantiteterna, varvid ytorna ovanför denna axel
motsvara flödet tillförd energi och ytorna under axeln från flödet
avgiven energi.
Vid flödets variationer induceras i spolen enligt induklionslagen en
spänning, som söker motverka flödesförändringen. Den sistnämnda
är störst, då strömstyrkan är noll, och följaktligen är den inducerade
spänningen störst i samma ögonblick. Om flödet därvid ändras mot
negativa värden, så räknas den inducerade spänningen positiv. Den
ligger sålunda i fas 90° efter strömmen. Enär spänningen inducerats
570
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
