Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
ÖFVER VERLDSHAFVEN.
vid ett sådant tillfälle hopklämma sjömannens vanligtvis
glada hjerta. Det är ej endast sorg eller saknad, så som
dessa yttra sig vid liknande tillfällen i land, der man i
allmänhet känner sig sjelf ganska trygg, äfven när man
lutar sig framåt för att titta ned i den öppna grafven; nej,
när det mörka vattnet rofgirigt sluter sig om dödens offer
och man ser den blågula flaggan ensam dragas tillbaka, då
tränger sig på de öfver relingen lutande kamraterna en
beklämning, en rörelse af oro och osäkerhet, en fläkt af
fruktan måhända, mot hvilket allt man icke kan stålsätta
sig och som kanske kännes desto djupare som man i
allmänhet på sjön ger föga rum åt dylika reflexioner och
intryck.
Med det tilltagande mörkret vunno byarna i styrka,
regnet öste nu ned och det lagade sig att blifva en riktigt
kuslig natt. Usch! jag mins, som om det varit i går, huru
vi stodo der ett par kamrater akterut, våta och tysta, ännu
upptagna af tankarna på den sorgliga akten under
eftermiddagen. Då bräcktes, strax efter det vinden en smula
aftagit, begine-rån, och innan vi väl hunnit sätta oss in i
förundran häröfver, sprang liket på stagfocken. Mörkret
blef kolsvart, sjön gick ursinnigt hög och tycktes blott
längta efter att få sluka oss allesamman, fregatten rullade,
som om hon verkligen haft för afsigt att göra sig kvitt
vårt påhäng, storpumparna voro i fullt arbete med att
befria oss från de vattenmassor, som allt emellanåt kastades
in, kanonportarna voro delvis otäta och på batteriet var
det en stund verklig öfversvämning, beroende på att en del
kojer och kläder, som nedtagits till tvättning, under all
denna oro fått åka ned i lä, så att ett par af spygatten
tilltäppts. En och annan, som ej varit till sjös förut, trodde
att vi höllo på att sjunka, och tankarna på vår stackars
Sommar kommo äter oftare än de måhända eljest skulle
gjort. Men, hur mörk natten än var, blef det dock morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
