Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
ÖFVER VERLDSHAFVEN.
sina ryssjor i de smärre och större strömmar, som kommo
neddansande från bergen.
Det tredje försöket att komma öfver Cap Froward
ändades på precis samma sätt. Midt i natten togo vi vårt
fjerde tag. Samma vind, samma pressning af fregatten.
Det såg mörkt ut och Cap Froward stod skummande hvitt
som alltid. Men om än Eugenie icke precis dansade förbi,
trängde hon sig dock fram, chefens ansigte klarnade,
mannen vid ratten fick ge ett par spakar och efter trettiofem
vändningar under den kryssen lågo vi till ankars i Woods
vik. Nu gjorde vår doktor och vetenskapsman en skral
figur, ty hans ryssjor lågo qvar vid den gamla ankarplatsen,
och om ingen Patagonier fortsatt med hans arbete, torde
de ännu finnas, der han lemnade dem — det börjar rycka
i ögonen på dig, tror jag! Tålamod ännu något litet; vi
äro snart ute i det fria.
Några wig wams hade ändtligen påträffats af våra
vandrings-vetenskapsmän, men utan invånare. Alla hade
ingången vänd mot öster. Skogen, isynnerhet de yttre
trädgrupperna, lutade åt öster — allting tycktes sätta
ryggen mot andra hållet, derifrån dessa trakters värsta buse,
vestanstormen, for rytande fram.
Vindarnes gud visade sig vara en verklig gentleman,
då vi skulle fira fregattens namnsdag, ty redan tidigt på
morgonen lade han sin näfve tungt på den säck, som
innehöll ostlig vind. Det blef jubel ombord. Alla motigheter
voro glömda, man tyckte sig redan höra Stilla hafvets brus
och se dess palmöar vinka. Vi hade om natten legat
ganska tätt under land med etthundrafemtio famnars ketting.
Och med denna långa radie hade vi också dansat rundt
en halfcirkel så att det blef knaggligt nog att på morgonen
vid segelsättningen klara land. Men Eugenie tycktes ha
delat allas längtan efter öppet farvatten, ty hon skötte sig
mästerligt och snart gick det för alla dragande klutar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
