- Project Runeberg -  En verldsomsegling skildrad i bref / 1. Madeira och Sydamerika /
80

(1853-1854) [MARC] Author: Nils Johan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Uppehåll på Madeira och i Rio de Janeiro - II. Rio Janeiro

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80 ANDRA BREFVET.

mesta förvåningen. Stammarne äro ofta underbart
vridna kring sig sjelfva och än försedda med tätt sittande
taggar, som ett reffeljern, än med regelbund navingar,
o. s. v.; bladen, nästan alltid stora, glänsande,
läderartade, ofvan dunkelt gröna, under gula, bruna eller röda,
hela eller mångfaldigt flikiga; och blommorna åter i
sin ordning vida mer omvexlande i form och
skiftande i färgprakt.

Och likvisst . . . Man går i dessa skogar och
är utom sig af namnlös fröjd, man slukar med
öppna ögon och sinnen allt det underbara, allt det
praktfulla, som vid hvarje nytt steg i ny gestalt
framställer sig, man blir trött af de många förut ej
anade intrycken, man njuter till öfvermättnad och
slapphet — och likvisst flyger tanken tillbaka till
vår fattiga, entoniga natur, men icke med ömkan,
icke med ledsnad. Man saknar dock här
granskogens sus och harzdoft, björkdungarnes sommarhvila,
ängarnes och gräsmattans: »kom och lägg dig»,
källsprångens liflighet och svalkande sorl. Med ett ord:
det långt bort liggande, det stackars kära
fäderncslandet dyker upp och antager icke desto mindre vid
jemförelsen en så stolt, en så dyrbar bild, att
hjertat klappar af vällust vid att erinra sig dess namn
och dess natur. *)

e*) Efter hemkomsten har jag talat med en och annan, som
behagat fästa sig vid detta lilla stycke, och frägat mig,
huru det är möjligt att i närheten af så mycket skönt och
underbart tänka på och anställa jemförelser med det der
kulna, bergiga, barrskogsbeklädda, fattiga Sverge, och som
behagat anse alla sådana utrop för en pjunkig tillgjordhet
med känslor, som ätminstone i sädana ögonblick aldrig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 31 19:16:31 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldsom/1/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free